Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historieskrivningens omöjlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samlat samvetsgrant, så får man dock tro att de skulle ha ratat
och tillintetgjort lögnhistorier om en svensk regent.
Nu citerar Fryxell följande, ur Benzelii Anecdota, rörande
Magnus Gabrel De la Gardies förhållande till Kristina; men jag
måste bekänna att Fryxell, utan några grunder,1 vågar betvivla
uppgifterna. ”E. Benzelstjerna (Benzelius) berättar den sägen, att
Kristina haft med M. G. De la Gardie tvenne döttrar, den äldre
Maria, död gammal och ogift, den yngre Kristina, gift med en
kapten och mor till en jungfru Stina, som 1710 var hos
grevinnan Lisa Oxenstjerna.”
Nu frågar man sig först: kan man hitta på sådana biografiska
detaljer? Skulle icke månne en smädeskrivare ha nöjt sig med
att helt enkelt slunga ut, det Kristina haft barn med M. G. De
la G.
Här står: gammal och ogift, här står gift med en kapten. Den
eljes orädde Fryxell blev rädd, när det stora ögonblicket
nalkades. Han invaldes nämligen i Akademien 1840 mitt i delarna om
Kristina (1838—1842). Och man märker halsbandet i sista delen,
där en fullkomlig stortvätt företages med den tvetydiga
drottningen, och där alla notiser författaren förut släppt ut nu
infångas och brännas såsom skvaller och lögn. Rörande
Holm-Lei-joncrona, har författaren i Biografiskt Lexikon återgivit ett
epigram av Stiemhielm, svenska skaldekonstens fader, vilket ehuru
på latin är så genomskinligt att jag icke vill återge det en gång
till. (Jfr: Nya Svenska öden.) Alla utländska källor angiva
Pi-mentelli som älskare, och det döljes icke att Monaldeschi
mördades i Fontainebleau, därför att han varit ”indiskret” och otrogen.
Bevisen på hans brottslighet funnos i brev till hans älskarinna,
däri han beklagar sig såsom den unge Essex beklagade sig över
den gamla ”jungfrudronningen” Elisabeth av England,2 eller den
apokryfiske tyrannen Mecertius’ fångar över den originella men
grymma behandlingen.
Jag vidhåller att allt detta icke bör införas i historien. Men i
en roman eller i ett drama, där endast det mänskliga intresserar,
där har man icke rätt att utesluta kärleken, som i kvinnans liv
1 Jo, han skulle in i Akademien, dit Afzelius icke kom, emedan han
1 sagohävderna antytt att Magnus Gabriel De la Gardie var Gustaf
Adolfs son med Ebba Brahe.
2 Se: David Hume: History of England (dock i notema).
190
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>