Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ackaparörer eller plantageägare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men det vore opatriotiskt...
— Vad gör det, bara Lindholmen och Bofors få arbete åt de
arbetslösa ...
— Så arbetarvänligt! När kom det? Kanske fredsvänligt
också, eftersom Bofors är liksom intresserat i Nobelfonderna ... Nej
bevars! I denna röra av intressen döljer sig ett mycket större,
och som icke kan utsägas, emedan man ogärna vidgår att man
är i gropen, i all synnerhet om man grävt gropen själv.
Socialdemokraten 16—2—1912/Tsarens Kurir eller sågfilarens
hemlighet 1912
Ackaparörer eller plantageägare
Ehuru icke tillhörande någon historisk skola, kan jag icke förneka
historiens lärdomar i vissa fall. Ehuru icke bekännande mig till
någon nationalekonomisk sekt, då varje teori hastigt måste böja
av för verkliga förhållandenas växlande vindkast, måste jag
erkänna att i vissa läror, grundade på observation, ligger en
sanning.
Sålunda syntes det på 1700-talet mycket förnuftigt och
förmånligt att ett land gjorde sig oberoende av import från andra länder,
eller själv producerade sina förnödenheter. I händelse av krig,
som då voro långvariga, kunde ju tillförseln avskäras; och emedan
världshandeln icke var utvecklad genom telegraf, ångbåtar,
järnvägar, förefunnos större svårigheter att i hast rekvirera från
rikare upplag att fylla egen brist.
Därför hade den tidens merkantilister rätt, när de
uppmuntrade landets näringar med premier. Den som odlade färgväxter,
potatis, den som uppfödde Merinosfår fick en premie. Att man
odlade spannmål till landets behov ansågs som en plikt, och för
att parera hungersnöd inrättades sockenmagasiner.
Börsspekulationen var visserligen icke utvecklad, men ansatser
till Ring och Trust funnos dock. Holländarne bestämde t. ex.
priset på kryddor genom att reglera tillgången. För att hålla
kryddorna dyra, kunde de minska lagret genom att bränna upp
överflödet: en privatvinst, men en nationalekonomisk förlust. När
sockret under Napoleonska krigen icke kunde införas, utsattes
216
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>