Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Contributor Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterord av Jan Myrdal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta är ett urval av den Strindberg de etablerade inte ville veta
av på åttiotalet, inte ville veta av vid sekelskiftet och fortfarande
inte vill veta av. Blott ett urval. Romanerna är inte med. Dramerna
är inte med. Dikterna är inte med. Svenska Folket är inte med.
Bland Franska Bönder är inte med.
Det kan knappast betraktas som en seger efter döden att bli
festtalsföremål. Den verkliga segern är att dagens ungdom läser
Svarta Fanor och Röda Rummet. De har aldrig hört talas om
Sven Söderman och Bo Bergman är för dem blott en kuriositet,
en man som levde länge, men de känner det friska suget i det
svenska språket: ”Det skulle bli spökdiné hos professor
Sten-kåhl...” De vet också till vilka Strindberg 1884 skrev: ”Det
var synd att min broschyr blev så dyr, ty därigenom vinnes
icke ändamålet: att tränga ner till mina läsare.”
Fager vik 3—3—1968
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>