Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
ärkebiskop Gauthier’s i Sens, ägo. En tidsbestämning ligger också
i ett af dé namn, som inskrifvits på baksidan afblad30såsomföremål
för förböner: \ll\delindia. Samma dam dog, enligt en anteckning i
sakramentariets festkalender folio 6 verso, den 15 april. Där syns
hela namnet tydligt: Ildelindis. Vi veta af ett bref från en påfve
Sergius, att en kvinna med detta namn begaf sig till Rom för
att utverka påfvens absolution och böner för sig själf, maken
Burchard och deras barn. Detta bref står inskrifvet på baksidan
af blad 3, och påfven anbefaller där Ildelinde hos prästerskapet
i Gallien. Hon kallas för en sannskyldig allrakristligaste enka, vera
christianissima vidua. I öfrigt känna vi ej till denna fromma
kvinna. Enligt Wattenbachs förmodan (a. a. s. 38) skulle påfven
Sergius III afses, som invigdes den 29 jan. 904 och dog i november
913. Brefvet skulle då vara inskrifvet snart efter handskriftens
ankomst till Sens. Delisle tänker på Sergius IV, 1009—1012.
Sidans nedre hälft upptages af den ofvan nämnda uppräkningen
af kyrkor i stiftet Sens, hviken enligt Delisle’s pröfning tycks
tillhöra elfte seklet. Den på följande blad införda listan på
ärkebiskopar tillhör tydligt denna tid. Halftannat århundrade
längre fram i tiden för oss den redan anförda edliga förpliktelsen
af abbedissan Emelina i la Pommeraie till ärkebiskop Hugo 1142
—xi68. På baksidan af samma slutblad står, som jag nämnf,
ofvanför Emelinas en liknande trohetsed. Den är något senare,
afgifven till ärkebiskop Guillaume 1168—1172 af Rainard, abbot
i den helige Johannes’ kloster i Sens. Handskriften har sålunda
bevisligen användts i Sens inemot tre århundraden, säkerligen vida
längre, änskönt dess senare öden äro höljda i dunkel. Förmodligen
har den tillhört domkyrkan i Sens ännu på 1500-talet, sedan
kommit i Paul Pétau’s (1568—1614) ägo och kanske sålts af
dennes son till drottning Christina. Grefve C. M. Stenbock har
godhetsfullt ställt till mitt förfogande följande notis. »Sacra-
mentarium Gregorianum (monter 1, nr 1 i Kungl. biblioteket).
Handskriftens hufvuddel är skrifven omkring 850 för kyrkan i
abbotstiftet Saint-Amand. Sedan kom handskriften till domkyrkan
i Sens, där den funnits till modern tid. Med stor sannolikhet kan
antagas, att den sedan tillföll Paul Pétau, med hvars öfriga hand-
skrifter den 1650 inköptes af drottning Kristina. Säkert har den
funnits i Kungl. biblioteket före slottsbranden. I Jachesii in-
ventarium öfver Kungl. bibliotekets böcker, räddade undan slotts-
branden 1697, är handskriften upptagen under nr 133, hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
