Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Staten, samhället och kulturen - 2. Statens väsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 STATENS VÄSEN
medel, således om nödigt äfven våldet, användes för att
framtvinga medlemskap eller för att oskadliggöra individerna
i fråga. Krig med konkurrerande oafhängiga
tvångsorganisationer kan äfven lätt uppstå. Syftet är att, så
väl utom som inom organisationen, undertrycka hvad som
utgör en fara för organisationen och dess ändamål.
Alldeles det samma iakttaga vi, då det är fråga om
afhängiga tvångsorganisationer. Skillnaden är blott den,
att det nu icke är organisationen själf, utan den denna
öfverordnade organisationen, som vi måste göra ansvarig
för de olika formerna af tvång, förföljelse och våld i
organisationens och dess ändamåls intresse. Den afhängiga
tvångsorganisationen är ett värktyg eller organ för den
organisation, som utöfvar tvång genom densamma. Denna
organisation kan i sin ordning vara värktyg för en högre
tvångsorganisation — o. s. v. Slutligen nå vi upp till
den högsta, alla andra omfattande, ensamt med allmänt
bindande, fullt ursprunglig tvångsmakt utrustade
organisationen inom ett samhälle — staten.
Inom en modärn stat få inga andra
tvångsorganisationer finnas än de, som härleda sin tvångsmakt från staten,
äro dennas organer i tvångsutöfningen. Med rätt använder
man det bildliga uttryckssättet »en stat i staten» om
organisationer, som söka tillvälla sig en af staten oafhängig
tvångsmakt inom samhället. Staten skiljer sig från alla
andra sociala organisationer därutinnan, att den är enda
centralorganisationen för all inom samhället erkänd
tvångs-utöfning medborgarne emellan samt mellan samhället och
andra samhällen. Denna fullkomliga centralisering af den
allmänt erkända tvångsmakten inom samhället är det
kännetecken, som aldrig kan saknas hos en modärn stat.
Centraliseringen kan vara af invecklad art, såsom inom
en förbundsstat, eller vara ofullkomligt genomförd i prak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
