Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Samhället, hushållningen och kulturen - 1. Värdesättningen af lifvet och människomaterialet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMHÄLLET, HUSHÅLLNINGEN OCH KULTUREN 40
punkt icke uti ett fullkomnande af jordelifvets
förhandenvarande, förgängliga värden, utan i behandlingen af dessa
jordiska lifsvärden såsom medel för uppnåendet af eviga
lifsvärden på andra sidan grafven.
För den antika lifsfilosofien gällde det att göra det
bästa möjliga af lifvet sådant det en gång var gifvet.
Lifvet kunde ordnas, saneras, harmonieras, hållas friskt,
starkt och skönt, men icke förvandlas, lyftas upp öfver
sig själft. Starkt och svagt, fullkomligt och ofullkomligt,
högt och lågt i människolifvet betraktades som
kämpande makter, hvilka alltid och allestädes skulle vara af
samma art som nu. Så som vi nu känna lifvet, så har
det i grunden alltid varit, så skall det i grunden alltid
förbli. Vi kunna förädla lifvets form, men icke förvandla
dess substans.
Med den kristna tron på salighet och fördömelse
efter detta, var icke blott antikens fasta jordbundenhet
rubbad, utan äfven dess orörlighetsteori förstörd i
sina grundvalar.
Man har skänkt detta senare drag allt för litet
uppmärksamhet, i det man lagt allt eftertrycket på att prisa
eller bekämpa kristendomens teori om det öfvernaturliga.
Sant är ju också, att en synnerligt rå öfvernaturlighetstro
allt igenom spelat en ledande roll uti alla kristna kyrkors
historia. Dock vore det ett ofantligt fel att förbise, att
i och med tron på ett öfvernaturligt mål för människans
jordelif arbetar sig långsamt fram en tro på
människosjälens kraft att förvandla sig, att stiga upp för en
ändlös utvecklingstrappa till allt större fullkomlighet.
Denna utvecklingstro har sin egen historia. Den
var i den ursprungliga Jesu-läran kanske alls icke bemängd
med tron på ett öfvernaturligt ingripande i människans
själslif. Men den blef det redan i den allra äldsta kristna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
