Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Samhället, hushållningen och kulturen - 1. Värdesättningen af lifvet och människomaterialet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAMHÄLLET, HUSHÅLLNINGEN OCH KULTUREN 42
undgå att till slut erkänna, att det är samma
totaltillvaro, samma all värklighet, som omsluter och innesluter
den dualistiska religionsfilosofiens tvänne »själfständiga»,
»i sig själfva hvilande» världar. Dessa bli aldrig annat
än arter inom samma släkte, olika förvandlingar eller
utvecklingar inom samma allförvandling eller allutveckling.
Filosofen kan icke tänka sönder eller värdera isönder
världen uti tvänne absolut själfständiga världar; ty
om detta konststycke lyckades, skulle filosofen själf falla
isär uti tvänne fullt själfständiga stycken, och det blefve
ett slut med tankeflykten mellan de två världarna — ett
slut på filosofien.
Världar som kommunicera eller växelvärka med
hvarandra äro inga själfständiga världar, utan en värld.
Äfven om vi tro oss kommunicera med en själslig
tillvaro eller själsliga väsen, som vi aldrig förnimma i materiell
form, utan blott genom själsrörelser, som äro helt själsligt,
fullt omateriellt förorsakade, så måste denna tro innebära
vissheten om, att det vi kommunicera med är af samma
själsliga substans som vi själfva. Annars vore det ej
»själ» eller »ande». Och eftersom vi icke kunna förneka,
att det finns ett sammanhang mellan våra själar eller
vårt andliga lif och den materiella tillvaron, »naturen»,
blir det oss också omöjligt att förneka, att den där andra
själavärlden eller andliga tillvaron saknar en förbindelse
med det materiella, det naturliga.
»Tillvarons ring sluter sig på hvarje punkt», hvarthälst
vi rikta blicken (Franki). Tillvaron är oändlig
mångfaldighet och oändlig förvandling, men aldrig söndring i helt
skilda, oafhängiga »riken». Fantasierna om denna
absoluta söndring äro ur den sociala världen insläpade i
religionens, etikens och filosofiens. Söndringsfilosoferna
äro de i sitt tänkande ännu socialt primitiva filosoferna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
