Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Städjan, ett vandringsminne från sommaren 1888.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med näsan öfver vår axel, och då E. lade från sig pennan
utbrast hon: »Är han af det folket? Då känner jag mycket väl
»hans far, Patron E., nere i Särna.»
Sedan E. nöjaktigt redogjort för sina slägtförhållanden, blef
gumman än fryntligare och ville nödvändigt bjuda oss någon
undfägnad. Hon satte sålunda fram smör, tunnbröd, färsk ost,
missmör och mjölk, och jag behöfver ej försäkra, att denna
anrättning smakade oss synnerligen väl efter vandringen.
Emellertid anmärkte någon af oss, att vi ju endast hade en mil till
vårt kvarter, der vi väntades af biffstek och öl, hvarför vi nu
endast nödtorftigt stillade den svåraste hungern, ett taktiskt
missgrepp, som sedan i rikt mått skulle hämna sig.
Kl. 8 togo vi afsked af den vänliga gumman och styrde
kosan »hemåt». Vägen var fortfarande lika stenig och »stark»
som på middagen, men det oaktadt ökade vi enligt vana
takten i samma mån vi närmade oss vårt mål. Utan äfventyr
och frestelser till snedsprång passerade vi det ställe, der vi förut
svängt af åt höger och vadat i träsket. Vi öfverenskommo att
till allmän diskussion framställa »nyttan och lämpligheten att
i dessa på myrmark så öfverflödigt rika nejder till dessas
torrläggning utplantera ett lämpligt antal myrslokar». —
Det mulnade allt mer, och mörkret föll på hastigt och tätt
som på en höstkväll.
»Skola vi vattna kamelerna här i bäcken?»
»Nej du! jag tror vi föredraga att vänta en halftimme, så
äro vi i Idre. Tänk hvad en flaska öl skall smaka godt!»
»Ja, och biffen sedan! Det är märkvärdigt hvad det der
tunnbrödet sjunker undan fort»
Vi ökade takten ännu mera, i tanken redan fråssande på
en lukullisk aftonmåltid. — Klockan kunde vara något öfver
10, då vi med en viss snopnad märkte, att vägen delade sig i
två; vi hade på bortmarschen omsorgsfullt försummat att taga
notis om de sidovägar, som utmynnade i den »starka». En
grundlig undersökning af de båda vägarnes respektive »styrka»
hjelpte oss ej ur vår förlägenhet: båda voro lika breda, lika
nötta och lika steniga. — Skog och skymning, ingen utsigt
och ingen duglig karta!
Mest för att imponera, på mig sjelf lika mycket som på
sällskapet, tog jag upp kompassen och angaf tvärsäkert den
venstra vägen som den rätta. Efter en kört vandring i till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
