Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En färd till Kålåsens lappkapell, Anjeskutan och Stiklestad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
präktiga roddbåtar, bemannade med kraftiga roddare, som på
de rymliga, bekväma båtarna förde hela sällskapet på en gång
utefter sjöns ena kortsida till dess norra strand. Ännu en
promenad öfver ytterligare ett näs, föga bredare än det förra, och
så stod man vid Äcklingens strand. På sjöns andra sida skymtade
redan Kålåsens hvita kapell och de röda människoboningarna
och höladorna däromkring. Som de på Äcklingen
befintliga båtarna både voro färre och mindre än de på Jufveln,
måste man vänta på hvarandra rätt länge, innan de i sitt
anletes svett arbetande roddarna hunno sätta oss öfver allesamman.
Men man väntade gärna: man hade ju de skönaste
omgifningar att beundra, mjuka, grönskande stränder, glittrande
vatten och blånande fjäll. Visserligen voro vi förfärligt
hungriga, men äfven detta hör ju till en sådan resas behag; man
hade för öfrigt tillfälle att lura hungern med kräsliga hjortron
(alias: multor), som växte på stränderna.
Omsider voro vi på ort och ställe. Kvällen — skymde
redan, höll jag på att säga, men i själfva verket skymmer
julikvällen i dessa trakter icke förr än mot midnatt. Kålåsen har
med sina många större och mindre byggnader utseendet af en
liten by. Stället tillhör Huså bruk och disponerades för
tillfället af en välvillig man, inspektor Paulsson, till hvilken vi
alla hade att vända oss för erhållande af mat och husrum.
Med mat hade man försett sig så rikligt, att ingen behöfde lida
brist därpå: präktiga foreller, uppdragna ur fjällsjöarna,
oförfalskade ladugårdsprodukter, ägg m. m. samt kött, något som
vi sedan ej återsågo, förr än vi hunno ned till norska kusten.
Icke heller saknades kaffe och öl, så långt aptiten räckte till.
Och detta ville säga mycket bland de till öfver ett hundratal
uppgående resandena. Med husrum kunde det ju se mörkare
ut under sådana förhållanden. Och hade jag varit en
Stockholmsfröken med guldarmband eller en ämbetsman i
guttaperkagaloscher, är det nog ovisst, om jag kunnat värja mig
för hjärtklappning. Nu redde jag mig godt, fast besluten från
första stunden att för mig och mina 5 närmaste reskamrater
endast begära en hölada till natthärberge. Vi utsago en, som såg
snygg och tät ut, där man således ej behöfde frukta för drag.
Vår vänlige värd lät genast (oombedd) köra dit ett lass friskt
hö, hvari vi efter bästa smak beredde oss våra lägerplatser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
