Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En färd till Kålåsens lappkapell, Anjeskutan och Stiklestad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det längsta söker man instinktmässigt hålla sig torr om fötterna
under en fjälltur, men detta är mycket besvärligt och brukar
i längden ändå aldrig lyckas. Har man en gång blifvit
genomvåt till sin nedre del, är man fri från alla bekymmer i det
afseendet och kan obesväradt klifva hvar som helst. Det är icke
heller farligt att gå våt om fötterna, blott man håller sig i
rörelse, tills man kommer under tak och får byta om. De
bästa skodon på en sådan vandring äro bestämdt helylleskor
med grofva bottnar, och som villigt släppa ut igen allt vatten,
som de taga in. De obekvämaste torde vara skaftstöflar, som
äro tunga och heta och gärna skafva fötterna.
Just som vi skulle bestiga skutans topp, kom en »skodda»
( = moln) och insvepte denna. Skoddan sänkte sig snart öfver
oss själfva och fortsatte sedan utför hela berget. Toppen syntes
emellertid icke komma att klarna upp på länge, hvarför vi icke
vågade begifva oss af dit upp. Våta som vi voro, tordes vi ej
häller stanna och vänta och dermed riskera förkylning. Som vi
för öfrigt hunnit så högt, att föga mer skulle varit att se något
hundratal fot högre, beslöto vi efter åtskilligt meningsutbyte
att vända, d. v. s. att i rät vinkel med vår förra riktning gå
rakt utför fjället till gården Baksjönäset, hvars tak och
skorstenar vi tydligt sågo nere vid Anjans strand. Den vägen var
brant, och nedstigandet gick därför nästan fortare, än vi
åsyftade. Öfver snödrifvorna gick det utomordentligt ledigt, öfver
möss- och gräsmarken likaså, men buskregionen var så mycket
besvärligare. Buskarna voro mycket våta af regnet och därtill
särdeles täta, så att vattnet riktigt piskades in i ansiktet och
genom kläderna. Här och där voro afsatser så tvärbranta, att
inga buskar kunde få fäste där, blott halt, vått gräs. Det är
lätt att förstå att man på sådana platser färdades raskt med
eller mot sin vilja, och ofta stödjande sin stofthydda mot helt
andra punkter än sina ordinarie extremiteter. Snart voro vi
nere vid Anjans sköna stränder och fingo tak öfver hufvudet i
ett af Baksjönäsets flere hus. Från Gråsjö dit hade vi väl gått
ett par mil, men vägen är, med en skicklig förares ledning,
betydligt kortare.
Det var strax efter middagen, och vi hade mycket väl
hunnit fortsätta samma dag öfver sjön till Melen, beläget vid
sjöns västra ände, om icke vårt genom våta tillstånd absolut
förbjudit en kall sjöresa. Vi stannade alltså den dagen fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
