Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En färd till Kålåsens lappkapell, Anjeskutan och Stiklestad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta väckte uppseende, enär man var van att alltid se
kungen glad och meddelsam. Omsider rider biskopen fram och
epörjer, hvad kungen månde tänka öfver. Konungen blickar
upp med orubbligt allvar och svarar ändtligen: »Underliga ting
hafva nu en stund tett sig för min syn. Jag såg öfver
bygden, som ligger framför mig, och kom jag då ihåg alla de
dagar, jag haft det godt och gladt i detta land. Så såg jag
vidare, tycktes mig, öfver hela Tröndalagen och än vidare öfver
hela Norges land, »fjorder med eng og skog mellem fjselde».
Och när jag skådat denna syn en stund, då såg jag ännu
vidare, till dess jag skådade hela världen, både land och haf. Och
jag kände igen de ställen, som jag förr sett och besökt, men
jag såg äfven andra, som jag aldrig sett, blott hört talas om;
ja, jag såg än vidare: jag såg äfven ställen, som jag ej ens hört
talas om, både bebodda och obebodda, så vidt som världen
sträcker sig». Detta var hela synen. Om dess betydelse säger
häfdatecknaren ingenting, mer än detta: »biskopen sade, att denna
syn var helig och stormärkelig».
»Arnljot Gellines» norska skald låter biskopen inlägga i
synen den betydelsen, att Kristi ljus, som Olav tände i Norge,
snart skulle stråla öfver hela världen. Men för kungen själf
tedde sig saken, enligt skalden, i något olika färgton. För
honom var det, som om ljusa händer lyfte upp världsaltet inför
honom och förde det nära intill hans hjärta; och så drog
honom denna värld med de uppväckta ungdomsminnena
innerligt hän till ett sista afsked. Ja, så var det nog. Ansikte mot
ansikte med döden, ser kungen bild på bild från alla skeden
i sitt lif skocka sig intill hvarandra i ljus och skuggor, och där
ligger hela hans lif i fågelperspektiv för hans blick — men han
ser än vidare, han ser en ändlös väg ut i det oändliga
världsalltet, hän mot den hemlighetsfulla evighet, hvars portar redan
öppnat sig på glänt för honom.
Man kan säga, att på denna plats luften är mättad af stora
minnen. Men fortsätter man, efter att ha njutit sig någorlunda
mätt på utsikten från Altanen, ned på slätten och låter ro sig
öfver Vaerdalsälfven samt ytterligare promenerar en 4
kilometer för att uppnå Stiklestads kyrka, så skall man icke vänta
att där hvarken få se eller höra mycket mera om de märkliga
ting, som timade där den 29 juli 1030, än hvad man annars
vet ur Kungasagorna eller andra tryckta källor. Där står vis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
