Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En bestigning af Kebnekaisse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Något längre upp på glacieren träffade vi på stora sprickor
i isen, af hvilka åtskilliga voro flere hundra meter långa och
hade ett djup af omkring trettio meter. Ofta voro de flere
meter breda, så att det var omöjligt för oss att hoppa öfver
dem. Oaktadt somliga glaciersprickor voro snötäckta, gingo vi
vidare utan att vara sammanbundna med rep. Finnen gick
förut kännande sig före med sin staf, vi andra gingo efter,
också försedda med stafvar. Vid ett tillfälle gingo H. och
finnen i en båge, medan jag, troende dem vara framför mig,
betraktade en lavin, som nedrasade från ett fjäll i närheten. Jag
hade ej tagit många steg förr än jag med ens försvann i en
med snö täckt glacierspricka. Lyckligtvis fick jag tag i ett
utskjutande isstycke, annars hade jag troligen fallit ända till
sprickans botten. Vid mitt rop på hjelp tillskyndade de andra;
men de hade mycket svårt att få mig upp, där jag hängde på
isstycket, som redan började lossna. Vi blefvo nu mera
aktsamma och bundo oss fast vid vårt tåg. Fastän vi ibland hade
att gå öfver dylika snöbryggor, hände inga sådana missöden
vidare, emedan vi därefter iakttogo stor försiktighet.
Sedan vi gjort långa omvägar för att kringgå sprickor, som
voro för breda att färdas öfver, kommo vi till ett stort snöfält,
tämligen starkt lutande och af så lös snö, att den steg oss ända
till knäna. Emellan de mörka branta klipporna, som omgifva
glacieren, finnas flere mindre glacierer med en sluttning af ända
till 50°, hvarest ras ofta inträffade. Som vi ej på omkring 8
timmars tid ätit något, satte vi oss ned midt på snöfältet kl.
11 på kvällen för att äta »middag». Vi vederkvickte oss med
hvar sin kalfkotlett, som vi hade medfört i en konservburk.
Efter slutad måltid fortsatte vi färden uppför den nu ganska
branta, af fastare snö betäckta sluttningen. Himmelen hade varit
ganska molnfri under dagens lopp, men så småningom började
det att mulna, så att vi, uppkomna på snöfältet, i den nu rådande
tjocka dimman ej kunde se fjällets topp. Af denna anledning
började mina kamrater och finnen att misströsta om att kunna
finna toppen, men de fortsatte ändå vandringen efter mitt råd.
Det blef emellertid allt besvärligare att komma uppför det
branta snöfältet; vi halkade och föllo oupphörligt omkull, i
det vi sjönko djupt ned i snön. Vi måste därför vända om på
en höjd, som jag med aneroidbarometer fann vara 1330 meter
öfver hafvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
