Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En bestigning af Kebnekaisse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Försöket att härifrån bestiga toppen misslyckades således.
Det var ej underligt, ty jag fann några dagar därefter, att
toppen höjde sig tvärbrant 700—800 meter öfver det snöfält, där
vi måste vända om. I den tilltagande dimman kunde vi ej
göra annat, än begifva oss tillbaka öfver glacieren och söka oss
ned till kåtan igen
Vi åkte därför utför snöfältet och kommo efter en stund
tillbaka till glacieren, där vi liksom förut bundo repet mellan
oss. Sedan vi åtskilliga gånger fått kringgå långsträckta, breda
sprickor, anlände vi till de stora stenblocken, som bilda
glacierens sidokant. Öfver stenhopar och snöfält kommo vi till
fjället Kebnetjåkko, som ifrån kåtan synes ligga strax framför
det egentliga Kebnekaisse. Efter ganska stora besvärligheter
kommo vi upp på fjällplatån och fortsatte däruppe utmed vestra
kanten af den höjd, som begränsar Tarfalekdalens vestra sida.
Hela platån var betäckt med små stenbitar, så att jag till slut
fick så ondt i fötterna, att jag endast långsamt kunde gå
framåt. Vi fröso duktigt, och som »vi ville hinna tillbaka till kåtan
så fort som möjligt, skyndade mina kamrater i förväg, medan
finnen och jag långsamt gingo efteråt. Om en stund fingo vi
sikte på Ladtjojokks dalgång, och vi började klättra utför för
att nå dalbottnen och öfvergå Tarfalekälfven. Finnen påstod,
att det fans ett vadställe längre ned, och under vägen dit
träffade vi våra kamrater, som haft åtskilliga äfventyr och ej
kunnat komma öfver älfven. Något vadställe fann vår vägvisare
emellertid ej, och vi hoppade därför på stenarne i älfven för
att komma öfver. Men då en af oss plumsat i och fått sig ett
kallbad, så föredrogo vi andra att på första bästa ställe gå
öfver. Det lyckades också, ehuru vi blefvo genomvåta ända till
höfterna. Sedan vi gått igenom en kärrig björkskog och
stigit något uppför fjället Tjäuratjåkko, kommo vi tillbaka till
lappkåtan på morgonen den 6 juli efter en 16 timmars
ansträngande fjällvandring, som var lönlös.
Som jag emellertid ville försöka ännu en bestigning,
stannade vi hela dagen i lappkåtan för att hvila oss. Vi torkade
därunder våra kläder och skor och beslöto att begifva oss i väg
följande morgon vid 4-tiden.
Lapparne, som åtminstone för tillfället voro 7 till antalet,
satte under dagens lopp upp en kåta åt sig, emedan utrymmet
blef för trångt i den, som vi bebodde. Genom finnen fingo vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
