Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Luleå—Gellivare—Harsprånget—Jokkmokk— Storbacken—Edefors—Luleå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Luleå—Gellivare—Harsprånget—Jokkmokk—
Storbacken—Edefors—Luleå.
Ett turistminne från sommaren 1889.
Det var en morgon en af de sista dagarna i Juli, då
sommaren i höga norden står i sin yppersta fägring.
»Utan något ansvar, vare sig för bolaget eller
entreprenörerna», såsom å biljetten var angifvet, hade vi af m:r Millet,
med den älskvärdhet, som är Gellivarebanans
byggnadsentreprenör så egen, fått tillåtelse att medfölja arbetståget till Gellivare.
I sista stunden blef idealantalet för en turistfärd, som vi
föreställt oss vara tre, reduceradt till två, och vid vår ankomst
till stationen befanns det, att biljetter voro utlemnade till flere
personer, än som fingo rum i tågets enda passagerarevagn, en
s. k. bromsfinka, och stationsföreståndaren förklarade, att någon
möjlighet icke förefunnes att nu anskaffa oss en
passagerarevagn; — kl. var 9. och tåget måste genast afgå.
Högeligen missräknade voro vi beredda att afstå från
färden, och jag gjorde mig just redo att taga min kont på ryggen
igen — märkvärdigt hvad den nu kändes tung — och
återvända till staden med harm öfver att ej hafva kommit ned
något förut och då varit berättigad till den bromsfinka, som
nu var fylld af belåtna passagerare, då stationsföreståndaren
tveksamt frågade, om vi icke möjligen skulle vilja taga plats i
en godsvagn.
»Värsta föret i portgången», tänkte vi och antogo med glädje
det välvilliga anbudet. I en handvändning voro vi uppe i en
täckt godsvagn bland några pannor, sängkläder och öllådor.
Vi fingo tillåtelse att hafva de bägge väldiga dörrarna till
vagnen Öppna. Ett tecken från stationsföreståndaren, — och så
bar det af.
Då man är ute på ströftåg för sitt nöjes skull, är man
sällan kritisk; man finner nöje och behag i nästan hvad som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 21:50:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stf/1890/0087.html
