Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholm—Luleå—Har språnget—Stora Sjöfallet— Kvikkjokk—Fagerlid—Bodö—Trondhjem— Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menade, att vi kunde få båt till Sjöfallet. Vi rodde öfver
den ganska strida älfven till södra stranden, där en stig leder
förbi de i hög grad sevärda Porjusforsarne fram till Luspen
eller sjöns ändpunkt. Båten var mycket rank och föga
fattades att den hade kantrat, då vi öfverföllos af en häftig
regnby. Med båten halffyld och genomvåta nådde vi
emellertid lyckligt stranden, där vi hade en half mils marsch i
hällregn genom busksnår och alnshögt gräs. Sedan vi lyckats få
upp eld och vederkvickt oss med några koppar the, började vi
vår 96 km. långa färd på Stora Lulejaur med Svenska
Turistföreningens flagg svajande från den lilla båtens akter.
Sjön var på sina ställen mycket bred, stränderna flacka och
fullkomligt obebodda. Efter några timmar fingo vi syn på en liten
båt, som höll ned mot oss från en holme och roddes af en ung
lapp. En mycket lång konversation på lappska utspann sig nu med
vårt folk, hvarunder vi och våra saker noggrant skärskådades.
Han hade bosatt sig på holmen som fiskare och var son till
fiskarlappen Olof Persson i Ålleluokte, dit vi våta och genomfrusna
anlände på aftonen. Vi emottogos vänligt och fingo ensamma
disponera den ena af de två små stugor, som funnos på platsen.
Under det vi voro sysselsatta med torkning af våra kläder och
tillredelser för en välbehöflig hvila, erhöllo vi besök af ställets
kvinliga innebyggare, 3—4 gamla, fula, svarta och skrumpna
lappkvinnor, hvilka under en halftimmes tid med det lifligaste
intresse följde allt vårt görande och låtande. Med synbar
förnöjelse efterkommo de vår inbjudning att stoppa sina snuggor
ur våra tobakspungar.
Kl. 4 följande morgon voro vi åter på väg i afsikt att
hinna fram till Sjöfallet på kvällen. Gubben medföljde som
båtförare och hans son Nils för att följa oss från Sjöfallet till
Aktsik som bärare.
Vädret var denna dag mycket ombytligt med solsken, regn
och hård blåst. Vid ett sådant tillfälle började sjön gå hög
och slå in i den djupt nedlastade båten, så att vi måste under
någon stund söka land. Vid Kaltisluokte, ett litet nybygge på
södra stranden, stannade vi för att bereda Lasse, den andre af
våra lappar, tillfälle att helsa på mor och bror. Lasse kom
snart tillbaka bittert gråtande, emedan hans mor gått bort,
men då gumman om en stund uppenbarade sig, blef det åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
