Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholm—Luleå—Har språnget—Stora Sjöfallet— Kvikkjokk—Fagerlid—Bodö—Trondhjem— Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppblött terräng, men sedan vi kommit upp på fjällplatån blef
marken fast. Vädret blef allt bättre och utsikten friare. Det
i närheten belägna höga och kägelformiga fjället Staika,
behagade dock icke på hela dagen visa sin snöiga hjessa.
Vägen gick under flere timmar i vågformiga sänkningar
och stigningar, hvarunder endast ett vattendrag, ett tillflöde
till Tarrajokk, utan ringaste svårighet passerades. Sedan vi
öfvergått ett snöfält och passerat några höjder kommo vi i
sikte af fjället Tsaggok, till hvilket vi nu styrde kosan, timtals
marscherande öfver fjällvidder, fullsådda af lösa, hvassa stenar,
hvaraf våra fötter i hög grad marterades. Fjällets sida täcktes
af ett stort snöfält, som afbördade sitt vatten å ena sidan till
Lule och å andra sidan till Pite älf. Snart visade sig Pite älfs
förnämsta källsjö, Pjeskejaur, ännu ett stycke i sydvestlig
riktning och de helt och hållet snötäckta riksgränsfjällen lågo
framför oss i flere mils utsträckning. I dalen under oss
framflöt Varvekälfven i sydlig rigtning till Pjeskejaur och på andra
sidan dalen låg vår detroniserade bergakung — Sulitälma,
hvilken för dagen insvept sig i sin molnmantel och endast visade
sina svarta, hvassa toppar. Vi stannade här ganska länge och
beundrade den i sanning hänförande taflan.
Först efter mycket sökande med kikaren lyckades vi få
syn på den af Turistföreningen våren 1888 uppförda lilla
hyddan nere i dalen. Nedstigandet var mycket besvärligt, tack
vare våra ömma fötter, men kl. 6 e. m. nådde vi hyddan efter
en angenäm dagsmarsch. Sedan hyddan grundligt rengjorts —
lappar hade nyss varit der — vatten och bränsle anskaffats samt
Turistföreningens flagg hissats på taket, inrättade vi oss så,
beqvämt som möjligt, och tillagade vår -middag, som smakade så
som endast en middag kan smaka efter 15 timmars fjällvandring.
Om vädret är gynsamt och tiden tillåter, bör man från
Varvekhyddan göra en afstickare till den något nordost belägna
sjön Rovejaur, som i sitt slag är enastående i vårt land, enär
dess utlopp brusar under en af naturen sjelf slagen
marmorbrygga.
Natten var kall och morgonen vacker men Sulitälma
fortfarande osynligt. Färska vargspår utanför hyddan antydde att
vi under natten haft påhelsning. Kl. 11 f. m. spände vi för
sista gången på oss våra ränslar och verkställde utan svårighet
vadningen öfver Varvekälfven, i hvilken under instundande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
