- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1891 /
18

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En bergslagstripp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till. Hon går och betar vid vägkanten eller ligger der och
fäktär med flugorna, då han kommer sättande i den skönaste
fart. Hon fäster ögonen på honom, går fram och ställer sig
midt på vägen, tittar nyfiket och tycker att det der »var en
konstig maskin». Han ger larmsignal med klockan, men
det skrämmer henne ej. Han ryter och ger eftertryck medelst
en hotande rörelse med armen, men förgäfves — hon står
still och bara glor. Ryttaren som nu är alldeles inpå henne
saktar farten, styr rakt åt sidan och försöker kila förbi. I
samma ögonblick viker också kon åt sidan men åt samma
håll! Följden blir naturligtvis en sammanstötning, så vida
icke ryttaren i det kritiska ögonblicket hoppat af, icke af
undseende för sin egen eller kossans person utan för sin
maskin, som han är rädd att skada. Nu först tar kon till fötter
och skumpar ner i diket, der hon emellertid vänder sig om
och tar sig en ny funderare på saken, medan han hoppar
upp i sadeln, angelägen att ta igen hvad han förlorat. Men
efter fem minuter ser han till sin förtviflan en annan
kodyka upp på vägen och möta honom med samma nyfikna,
dumma ögon, om hvilka Sehlstedt, som har en mera poetisk
uppfattning sjunger, att de äro
Allt för goda åt en tjur,
Mången flicka, som vi tycka,
Skulle dermed göra lycka.
Ja, det är mycket möjligt, men jag föreställer mig, att
mötet med en sådan åtminstone icke skulle sluta med en
»kovändning».
Efter ett par dylika förtretligheter kommo vi i god tid
på aftonen fram till Söderbärkes kyrkoby, berömd för sitt
läge vid sundet mellan öfre och nedre Barken. Byn, som
den kallas, består af en mängd på den höga stranden spridda
stora och om välmåga vittnande gårdar. Den tornprydda
kyrkans plats är lämpligt vald, men prestgårdens belägenhet
på en udde i sjön tar likväl priset. Jag tror, att man får
fara vida omkring för att finna en prestgård med så vackert
läge som Söderbärkes. Karl XV skall ha blifvit mycket be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:51:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1891/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free