Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En bergslagstripp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tagen vid ett besök på platsen, ja t. o. m. förklarat, att han
hade lust att vara prest här, om han inte vore kung. Det
förra kan icke betviflas, men att han skulle brytt sig om
den der travesteringen af ett gammalt bevingadt uttryck är
väl mindre sannolikt — eller hvad tror månne fru Cecilia
Holmberg?
Vi öfvernattade på gästgifvaregården, som den blygsamt
kallas, ty den var sådan, att den godt kan tillfredsställa den
mest granntyckta turist,, och det vill icke säga litet, om
jag blott tänker på min i det afseendet betydligt avancerade
reskamrat. På morgonen fortsatte vi liksom förut efter
sjöstranden på en präktig väg, hvars ena sida nästan sköljdes
af Barken, medan den andra skuggades af lummiga träd,
så att det var en lust och glädje att färdas fram »mellan
Barken och träden». Smedjebacken är ett jernverk vid sjöns
öfre ände, hvilket icke heller skäms för sitt läge och som i
förening med Norrbärkes kyrkoby svält ut till en stor och
liflig köping med ett hotell, som är öfverfyldt under somrarne,
ty här är slutpunkten för Strömsholms kanal-led. Men ingen
människa, som kommit hit på ena eller andra sättet i
turiständamål, stannar här, och det gjorde icke heller vi, ehuru
vi bytte om fortskaffningsmedel och läto velocipederna hvila.
Här börjar nämligen den äkta bergslagsnaturen, och om den
får man en god föreställning vid en färd på den lilla
jernväg som förbinder Smedjebacken med Ludvika och hvilken
slingrar sig fram i den ojemna dalgången mellan sjöarne
Barken och Vessman, förbi hyttor och milor, sorlande
strömmar, små odlade tegar, täcka sjöar och skogkrönta höjder,
hvilkas form och färg på det behagligaste fängsla ögat.
I skötet af denna natur ligger Ludvika, till storlek
jemförligt med en köping, till rörelse och trafik ett strå hvassare
än mången stad, samt ett godt hotell; och det är i sanning
märkvärdigt, tycker jag, att en betydande jernvägsknut i
Sverige råkat att få en så naturskön belägenhet. I detta
afseende lemna ju som bekant de flesta dylika platser i vårt
land bra mycket öfrigt att önska!
Men den naturliga ändpunkten för turistfärder hit upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
