Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Njupeskärs vattenfall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stanna vi vid en större rönn, hvarifran vi på ett afstånd af
c:a 500 meter hafva den bästa utsigt öfver jättefallet, der
Njupan från fjellplatån der ofvanför gör ett väldigt
språng-utför den 420 fot höga klippbranten och, nående hålans
botten, kastar det i atomer sönderpiskade vattnet högt upp mot
de à ömse sidor sig höjande lodräta fjellväggarna. — Med
mycket besvär närma vi oss fallet, försigtigt letande oss väg
mellan de stora klippblocken à hålans botten, men allt
svårare blir vägen, allt mera örondöfvande bruset, hvarför vi
nödgas genom tecken tillkännagifva våra damer att stanna
och invänta oss, medan vi med stor möda öfverskrida ån och
framtränga till sjelfva randen af den bassäng, som urgräfts
af den nedstörtande väldiga vattenmassan. En orkanlik storm
tyckes här ständigt råda, och kylan jemte duggregnet, som
ännu icke hade smält en stor der hopsamlad snödrifva,
jagade oss snart derifrån.
O. S. von Unge skildrar på sitt vackra språk stället
sålunda: »Sommaren förmår icke så mycket här, att icke
alltid några sådana stycken af vintern ligga qvar i
bergsskrefvorna. De bländande snöfälten äro innefattade i mörka
stenlager, såsom juveler på sorgedok, och solen gjuter förgäfves
sin strålflod på deras yta. Jag sökte en blomma vid
snökanten utan att finna: sommaren och vintern kunna ej
vidröra hvarandra utan att det ’kostar enderas lif. Men nederst
vid vattenfallet, vattnadt af dess ånga, utsprider sig en
härmning af vårens grönska».
Undrande öfver hvad som fans att se »över de höje fjelde»,
gjorde vi oss nu det temligen onödiga besväret att klättra
uppför branten, försigtigt hållande oss till högra sidans mera
tillgängliga passage efter kanten af en »stenur». Här, till
höger om en större snödrifva, påträffade vi Dvärgbjörken
(Betula nana), och Azalea procumbens förekommer nu rätt
ymnigt. Den hittills här och der förekommande Betula
subalpina aflöses nu snart af Betula alpestris och vi befinna
oss ändtligen på kanten af den stora, omkring en mil breda
fjellplatån, hvarest på en fjerdingsvägs afstånd från fallet
Njupan har sina källsjöar, de s. k. Rösjöarne, i hvilka riklig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
