Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beskrifning öfver en resa i Umeå Lappmark sommaren 1889
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade vi ej så storartad utsigt, som vi väntat oss. Vi sågo
Stensele by, som syntes ligga nästan under våra fötter och
en del af Stor-Uman, hvars vatten vi nu för första gången
sågo, För öfrigt syntes blott oerhörda skogar, men inga fjäll.
På afstånd tyckte vi oss märka röken af en stor skogseld,
men vi kunde ej närmare bestämma, hvad det var, till följd
af det dåliga vädret. När vi skulle gå ned, fingo vi af en
slump tag på gångstigen, som ledde upp för berget,
hvarigenom nedstigandet blef betydligt underlättadt. Emedan vi
voro ganska trötta, när vi kommo ned, beslöto vi att stanna
öfver natten i Forsvik, fastän vi ej hade mer än ungefär 1/2
mil qvar till Stensele. Forsvik ligger ungefär 2,3 mil från
Bastuträsk.
Den 4 Juli. På morgonen var det ett utmärkt vackert
väder, hvarför vi beslöto att åter bestiga Långseleberget. Vi
följde den förut omtalade gångstigen ända upp till toppen,
hvarifrån vi hade en utomordentlig utsigt. Nu varseblefvo
vi, hvad vi dagen förut ej sett skymten af, nämligen
snöklädda fjäll, hvilka lågo borta vid horisonten. Det, som vi
dagen förut antagit vara röken af en skogseld, sågo vi nu
vara snömassorna på det närmast belägna fjället. Vi
räknade 15 stycken enstaka fjälltoppar, och dessutom sågo vi
bortom Stor-Uman, som nu utbredde sin stora vattenyta för
våra ögon, ett sammanhängande fjälland. På sidorna om oss
voro utbredda oerhörda skogar, som man söderut ej kan göra
sig en föreställning om. Derefter stego vi åter ned och gingo
från Forsvik kl. 1/2 2 på middagen. Kl. 3 kommo vi till
Stensele kyrkoby efter att hafva gått en half mil och togo in på
gästgifvaregården. I Stensele uppsökte vi en torpare, som
hette Lönnberg, hvilken vi fått anvisning på för att ro oss
öfver Stor-Uman. Han åtog. sig att ro oss ända till Tärna
lappkapell och tillbaka igen, hvilket vi naturligtvis med största
nöje antogo. Derefter gick jag till posthuset och hemtade
mina saker, som jag med postiljon hade skickat hit från
Lycksele.
Den 5 Juli. Kl. en qvart öfver 8 på morgonen begåfvo
vi oss efter att hafva ätit frukost ned till byn Luspen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
