Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beskrifning öfver en resa i Umeå Lappmark sommaren 1889
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i södra Sverige vanliga (Culex pipiens). Den dernäst
talrikast förekommande arten var den s. k. knotten (Simulia
reptans), som ej är mer än 1 linie lång, Den söker att
tränga in i öron näsborrar och mun samt äfven genom
öppningar på kläderna. Eget nog är man nästan alldeles fredad
för densamma, då man är inne, men så biter den också dess
värre ute i fria naturen. Slutligen fans, ehuru ännu blott
i mindre mängd, den s. k. hyan eller svian (Geratopogon
pulicaris). Denna är den minsta af dem alla, ty den är knapt
1/2 linie lång, således ungefär så stor som ett mindre
knappnålshufvud. Hyan försöker också, såsom den förra, att tränga
in i öron och näsborrar samt i synnerhet i ögonvrårna. Dess
bett äro mycket våldsamma, så liten den än är, och svedan
efter dem sitter i mycket länge. Den kommer egentligen ej
fram förrän på sensommaren, så att nu var jag just ej så
plågad af den, men nog fick jag kännas vid den längre fram
alltid! Lönnberg och de andra voro snart tillbaka med löfte
om att låna båt. Sedan vi rott en liten bit, gjorde
Umeelfven, eller Urnan såsom den vanligen kallas här uppe, en
sväng och kom fram mellan två lodräta bergväggar. Detta
ställe kallas »porten» och är mycket vackert. Elfven är ej
mer än några famnar bred, men 60 famnar djup. På andra
sidan om »porten» syntes en utvidgning af elfven och der
bakom höga, snöklädda fjällmassor. Sedan vi farit genom
porten, der strömmen var ganska stark, kommo vi ut på den
ganska stora Gratiansjön. »Fram i fonden af den stora
cirkel, som bildas af Gratians krökta stränder, utbredde sig den
majestätiska fjällgruppen och på en fjerdedels mils afstånd
från oss framlyste det anspråkslösa Umenäs ur sin gröna
omfattning», säger en känd vetenskapsman, som här anstalt
vetenskapliga undersökningar, och han har ratt, ty naturen
är här verkligen gudomlig. I Umenäs åto vi middag,
hvarefter vi åter rodde ungefär § mil uppefter Gratian, då vi
kommo till några forsar, i hvilkas närhet vi drogo upp båten.
Derefter börjades ånyo en mycket besvärlig marsch öfver en
mårka, som var nära 1/2 mil lång. När vi slutligen åter
kommo fram till elfven, hade det mulnat på och såg ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
