Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beskrifning öfver en resa i Umeå Lappmark sommaren 1889
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var ungefär 1/8 mil lång. Derefter rodde vi öfver den nyss
omtalade sjön, som heter Blattnicken. Här var Ume-elfven
mycket smal. Alla sjöar, som vi farit öfver, voro blott
utvidgningar af elfven. Sedan vi farit öfver Blattnicken, som
blott var 1/8 mil lång, gingo vi åter öfver en 1/8 mil lång
mårka, hvarefter vi kommo till Yttervik, som ligger vid
östra ändan af Gäutasjön. I vestra ändan af den 2,1 mil
långa sjön ligger Tärna lappkapell, som var målet för min
resa. När vi kommo till Yttervik, var klockan 3/4 5. Yttervik
ligger vid foten af Rivovardo (=Riffjället), som är det
högsta fjället inom Stensele socken. När man från Yttervik ser
på fjället, synes det dock, som om det skulle vara mindre
än de kringliggande, hvilket sannolikt förorsakas deraf, att
på detsamma finnas mycket få, och små snöfläckar, under
det att de andra fjällen tyckas vara alldeles öfverhöljda af
snö. Midnattssolen synes på detta fjäll ända till denna tid,
enligt bondens i Yttervik utsago. Eftersom det blott var
halfmulet och syntes vilja klarna upp, beslöto vi att längre fram
på qvällen bestiga fjället. Under tiden togo vi på stranden
af Gäutasjön: Astragalus alpinus, Rhodiola rosea, Erigeron
alpinus, Aconitum Lycoctonum, m. fl. fjällväxter. Kl. 1/2 8 begåfvo
vi oss i väg för att bestiga Rivovardo. Vi rodde först
ungefär 1/2 mil till en i närheten liggande fäbod, hvarest
utmynnade en liten bäck, som kom uppifrån fjället. Vi beslöto att
följa denna bäck, hvilken tycktes utvisa den bästa vägen att
komma upp på fjället. Under tiden hade det börjat att regna
ganska duktigt, så att vi förlorade allt hopp om att kunna
få se midnattssolen, men föresatte oss icke desto mindre att
bestiga toppen på berget. Växtligheten i skogsregionen var
mycket frodig, men bestod nästan uteslutande af 1 a 2 alnar
höga Aconitum Lycoctonum och Geranium silvaticum. De våta
växterna slogo oss på benen, hvilket var mycket obehagligt,
hvarför vi föredrogo att gå upp i sjelfva bäcken. Jag hade
lappskor, eller egentligen s. k. »kängskor» på mig, hvarför
jag höll mig torr om fötterna. Kängskor äro nämligen nästan
fullkomligt vattentäta, och då de dessutom äro fylda med hö,
äro de mycket varma och behagliga att gå. uti. Mina kam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
