Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vadstena och Omberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tränger sig åter oroliga människosläktens brokiga historia
för tanken. Den gråa munktidens messor och processioner
eka och hägra bland de från okunnighetens och en lysten
snikenhets hemgång återstående ruinerna under åldriga
löfträds skyddande kronhvalf.
»Stå stilla vandrare och se dig om!
Här reste sig från gråa ålderdomen
ett kloster, heligt då — men tiden kom
och gjorde hemgång uti helgedomen.
Se tidens vishet åt legenden ler,
och tviflarns fötter på reliken trampa;
jag vördar, forntidsminnen, ännu er
och tänder åter er förtärda lampa.»
Så sjöng en gång Tegnér, och dessa målande ord rinna
oss omotstandligt i hågen, då vi här finna det ena spåret
efter det andra af det en gång så betydliga klosterområdet.
Vi se vid kyrkruinens östra ända ännu fyra nischer med
uttömningsstenar för munkarnas handtvagning, men de
sidoaltar, som lära funnits, ett vid hvarje niscfy, äro ej mera.
Här är också en dörr, som leder in till »Sverkerska
grafkoret», en hvälfd källare i hvilken flera af den äldre
medeltidens konungar sofva sin dödssömn, och bland dem den vid
Allebäcksbron, ett stycke från klostret mördade Sverker I,
efter hvilken grafkoret fått sitt namn.
Från alla dessa minnen om tider, i så mycket olika
vår, och från den prunkande naturprakten i Ombergs
storslagna lugn begifva vi öss sjövägen tillbaka i en liten båt,
som tillika med roddare förhyrts vid Hästholmen, invid bergets
södra fot, och denna färd är sannerligen ej mindre storartad
än den nyss afslutade fotvandringen. Knappt hafva vi kommit
in under jättebergets gråskiftande vägg förr än vi befinna
oss vid den vidtberyktade Rödgafvelsgrottan, som öppnar sin
mörka port mer och mer ju närmare vi nalkas. Vi ro in
och landa vid den af sällsamt slipade kiselstenar täckta
stranden djupt in i berget. Från bergväggarna återstudsar
hvarje ljud, till och med de döende småvågornas matta slag,
i doft mångtonigt eko, och det ofantligt tjocka hvalfvet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
