Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vadstena och Omberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är fullt med springor, genomsläpper oafbrutet sipprande
vattensprång. Hvilken förtrollande syn måste ej denna sal
i bergadrottningens palats förete en vinterafton vid stark
belysning, då de sipprande vattendropparne, frusna till is,
bekläda väggar och tak som gnistrande diamanter. I denna
prakt har den dock ej skådats af många främlingar, men
af närboende, som förstå att njuta af storartade
naturskådespel, besökes den rätt ofta äfven under vintern. Rödgafvel
är den största och mest storartade visit vi göra under vår
lilla båtfärd, men föröfrigt finnes det utmed bergets sjösida
(Västra väggar) en mängd sällsamma bildningar, där vi gärna
dröja en stund och åhöra vår roddares förklaringar och sagor.
Grottornas och de hotfullt nedhängande klippafsatsernas
underliga former jämte där enligt sägner timade händelser
hafva gifvit hvarje märklig plats sitt betecknande namn.
Vi få sålunda se »Predikstolen», en klippa med uppgång
från båda sidor; »Måse»- eller »Måkebergen», där en ofantlig
mängd fiskmåsar synes ha ett särdeles omtyckt tillhåll;
»Fläskhålet», där bönderna vid polackernas infall under Sigismunds
tid gömde undan sina matvaror, »Munken» eller »Gråkallen»,
»Sakristian» och »Prestgården», »Peters pall» eller
»Böndepallen», där en förtviflad bonde skall hafva kastat sig ut i
djupet (eller kanske var det en gång en ättestupa för mer
än en sotdödsföraktare); och så till sist hafva vi hunnit in
under »Borgudden», uppe på hvilken vi först skådade ut
öfver nejden från Omberg.
Vår oförgätliga färd på och omkring »Östergötlands krona»
är nu slut, och sedan vi ännu en gång gästat det lilla
trefliga hotellet vid Borghamn begifva vi oss på väg förbi
kronoarbetsstationens dystra arbetsfält till stationen för att åter
komma till Vadstena, och därifrån med ny lägenhet fortsätta
vår afbrutna ångbåtsresa. Men vi känna det tryckande tungt
att så hastigt nödgas skiljas vid denna idylliska vrå af
världen, som tvifvelsutan hade så mycket annat angenämt att
bjuda jäktade sinnen. Vi ha gått för hastigt tillväga, och vi
komma öfverens att med längre tid till vårt förfogande
förnya färden ett annat år. Det är ej förenadt med särskilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
