Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lif i jagten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
qvällen, och folkhopen glesnade, men nu kommo
skogvaktarna för att redogöra för veckan. Isak, min redlige
jerna-karl, kom först. Han stannade blygsamt vid dörren men af
hans åtbörder och hela hans hållning märkte jag, att det var
något, som brådskade, hvarför jag vinkade honom till mig.
Han kom strålande glad och hviskade »kom med in i
kammaren». Undrande, hvad som var à färde, gjorde jag så, och
hann knappast stänga dörren förr än han sade: »Ig ar olma
en bjenn i dag». (Jag har holmat en björn i dag). »Bra! hvar?»
»Jo mellan Sälens fäbodställe och Resjön; men nu är brådtomf
Kistniss Anders körlag kommer i morgon qväll och börjar
köra timmer om måndag, och på deras skifte ligger björnen.
Vi måste taga den i morgon, fastän det är söndag.» (I regel
brukade vi ej jaga på sön- och helgdagar.) »Omöjligt Isak,
ty jag måste vara i Mora och möta direktören och
disponenten redan kl. 10 f. m. i morgon.» »Kors så tokigt! huru
skall det då bli? Måndag är skogen full af folk vidt
omkring, björnen blir då skrämd och kan ej lägga sig i
närheten, så gud vet huru långt han reser, och vi, som ej ha
tid hålla efter honom, huru skall detta bli?» »Ja, det är
ändå värre», svarade jag. »Kröjts (min andre skogvaktare)
kommer ej hem i qväll, och du kan nog icke taga taga
björnen ensam.» »Nej då, det duger jag ej till.» »Ja, vi skola
höra, om icke fanjunkaren vill gå med dig»; och dermed
öppnade jag på dörren och ropade in fanjunkaren.
Fanjunkaren hade många år arbetat hos mig. Han var
en karl i sin kraftfullaste ålder, var van vid jagt, men hade
aldrig försökt sig på björn. Jag meddelade honom, hvad som
var à färde, och frågade honom, om han hade lust att gå
med Isak och skjuta björnen, ty skedde det ej i morgon, var
allt för troligt, att björnen skulle undslippa oss, då vi nu
omöjligen kunde slippa ifrån våra angelägna göromål.
Ja, nog hade han lust och ville göra sitt bästa, men
huru det kunde gå, då han var i saknad af erfarenhet, det
visste han ej. Jag gaf honom några råd och hufvudklämmen
var att bara oförskräckt gå på och ej skjuta på långa och
orena håll, ty mina hundar var jag rädd om. »Min dubbel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
