Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lif i jagten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
studsare kan ju fanjunkaren begagna och Isak den dubbla
refflade Engelskan, så äro ni rustade, om det vore för ett lejon.»
Ja, det skulle nog bli bra, men bra skulle varit, om de
kunnat få Kröjts med, men då detta var omöjligt, fick det
gå ändå.
Då jag morgonen derpå vid femtiden var redo att
be-gifva mig åstad till Mora, dit jag hade 4 1/2 mil, voro Isak
och fanjunkaren också färdiga. De hade utom mina båda
björnhundar »Rulle» och »Träff» äfven medtagit elghunden
»Rutch». Jag bad dem lemna denna hemma, men Isak
påstod, att han var så »morsk», så skulle någon hålla björnen,
så nog var det han. Nå ja, jag gaf med mig, emedan
Rutch var Isaks favorit biand hundarna, måhända skulle
hans närvaro hålla uppe kuraget, ty så villig och duglig
elgjägare, som Isak verkligen var, så mycken respekt hade
han för björnen. Många gånger hade han varit med mig
på mina björnjagter, men icke visat benägenhet för att gå
fram, då det gälde. Huru fanjunkaren komme att förhålla
sig, skulle framtiden förtälja.
Vi hade samma väg en bit, men så veko de af. Det
kändes smärtsamt nog att ej få följa dem, det vet nog alla
jägare, ty det är långt emellan sådana anbud. Saken kunde
i alla händelser icke ändras, men den kunde ställa sig så, att
äfven jag kunde få vara med. Emellertid lönade ej grubbla,
vädret var vackert, vägen jemn och god, och min raska häst
förde mig fort framåt, så vid utsatt tid var jag vid målet.
Sedan jag sammanträffat med mina förmän och verkliga
vänner, fick jag annat att tänka på, och hvad jag redan anat:
mitt pensum för vinterarbetena blef betydligt förökadt och
björnfunderingarna ännu mera undanskjutna.
Vid niotiden på qvällen var jag hemma, -men från
björnskyttarna hade intet försports. Hade de fått björnen före
mörkningen, skulle de redan varit hemma; ergo var björnen
ännu i lifvet, och jag började hoppas, att äfven jag skulle få
vara med. Min unga hustru var ensam hemma, emedan
mina kontorsbiträden rest upp till vårt enda grannställe
Johannisholm. Vi dröjde ej med att komma i ro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
