Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om lappkåtar och Turistföreningens lappska fjällhyddor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellan aran och dörren. Detta benämnes tuorka (finska tuorg),
ett ord som i Lule-bygdemålet återfinnes som »dårj». Till natten
plägar man på detta tuorka utbreda renhudar – dock icke
radierande från eldstaden.
Höja vi oss nu från golfytan, så finna vi ej så mycket.
I en från aule-muora nedhängande kedja hänger kitteln. Ofta
löper ett med en renhornskrok försedt snöre från denna kedja
till en täka på sådant sätt, att man genom att skjuta ned
detta snöre ett litet stycke kan aflägsna grytan från den
starkaste lågan. Under ostberedningstiden finner man vanligen
i kåtan en träställning, (påggasa) afsedd för ostarnes
uppläggning vid torkningen. Denna ställning hänger antingen på
tjänaresidan eller någon gång tvärtöfver mellan de båda vuodjem.
Här och där på (vagge-)täkaka sitta utspända renbällingar
o.d.m. för torkning.
Afvikelser. Medan skogslapparne i de flesta lappmarker i
hög grad påverkats af sina bofasta grannar, särskildt i afseende
på klädedräkten, så visa fjällapparne i allmänhet en stark benägenhet att bibehålla sina gamla, goda bruk, som framgått
af århundradens erfarenhet. Denna konservatism visar sig ock
däri, att de olika stammarne fortfarande skiljas genom
etnografiska egendomligheter. Ett allmänt kändt exempel härpå
är hufvudbonaden. Men äfven i afseende på kåtan ser man i
de olika lappmarkerna ej så få olikheter, som ofta synas vara
stamskilnader. Några få exempel härpå må anföras. Vuodjem
eller tvärträdet mellan åtnårisa sakna ett par Gellivarastammar.
Somliga stammar placera åtnårisa så, att deras
nedre ändar stå hvarandra betydligt närmare än de öfre; andra
ställa dem parallelt. De nordligare lapparne – fr. o. m. de
öfre Gellivara-lapparne – hafva ofta på högsommaren inuti
kåtan ett mycket litet, sparlakanslikt myggtält (rakas), som
användes om nätterna. Detta återfinnes ock i norska Finnmarken
samt hos flera nomadfolk närmare gränsen mot Asien,
men aldrig – så vidt jag sett – i sydligare trakter. I afseende
på folkets placering inuti kåten har jag hos Jukkasjärvilappar
sett följande etikett strängt iakttagen: längst in till höger husbonden;
så – åtminstone vid måltiden – hedersgästen; därefter husmodern och
de små barnen; till vänster öfverst de äldre barnen; så tjänarena.
Men inom samma lappmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
