Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om lappkåtar och Turistföreningens lappska fjällhyddor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stugor, förlagda här och där bland fjällen. Förf. har mångfaldiga
gånger än i 5–6 graders köld, än i en rasande snöstorm eller ösregn
nödgats tillbringa natten under en. upp- och
nedvänd båt eller under ett klipputsprång (lappa)
[1] och den
eld, som man i lyckliga fall kunnat upptända, har vanligen
knappt räckt, medan man kokat en eller annan liten panna
kaffe. Gifvetvis är det efter sådana nätter skönt att åter
uppnå tältet – vanligen måste man ju på riktiga fjällresor
medföra ett sådant –, men det är under nyss nämda förhållanden
en oerhörd skillnad mellan ett tält och en stuga.
De flesta lättare tältslagen skydda nämligen ej mycket för
kölden och blifva under ösregn läck efter någon timma, då
man, ifall de äro försedda med vattentäta golf, snart får lika
obehagligt inne som ute. Lyckas man uppnå en bebodd eller
tom lappkåta, känner man sig naturligtvis mycket lycklig.
Men man kan med full säkerhet veta, att en lappby finnes i
dalen eller på fjällsluttningen, utan att man förrän efter flera
timmars letande lyckas upptäcka densamma. Sådant händer
på dagen – hur mycket svårare är det ej på natten, då
ingen rök och inga hundskall eller dylikt förråder kåtans läge.
Mången resande har ock svårt att finna sig till rätta i en
lappkåta, där man ju – hur tjänstvilliga dess innevånare än
äro – likvisst vanligen har att trängas med en massa både
folk och andra varelser, ej alltid af behagligaste art. Ofta
blir det ock af många skäl ganska klent med hvilan. Eller
– man har råkat på en tom fiskarkåta. Man kan ju då i
de flesta fall få varmt och godt, men alltid har man trångt
och obekvämt. Ej så alldeles sällan råkar man ut for sådana
mindre trefliga situationer, som den, hvilken skildras af W.
i årsskriften för 1890 sid. 138. Men träffar man en liten
stuga, som man själf med sitt sällskap får disponera, där man
kan göra eld och få varmt, där man kan helt makligt lägga
sig, icke på marken, utan på en brits, där man sedermera
kan göra sina anteckningar ostörd o. s. v. – ja då skall man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
