Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om lappkåtar och Turistföreningens lappska fjällhyddor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verkligen vara en bra besynnerlig turist för att ej känna sig
rent af öfverlycklig!
Ännu för 5 år sedan funnos inga dylika turisthyddor
[1] i Lappland. Då inträffade
en liten episod, som i detta hänseende blef af en viss betydelse.
Den skildras af turistföreningens d. v. sekreterare med följande ord i
hans dagbok. »Den 15 aug. 1887. Jag sammanstötte här – vid det skrala
nybygget Peuraur på vägen mellen Kvikkjokk och Arjepluog –
med en engelsman, som ämnat sig från Bodö via Sulitälma
till Kvikkjokk, men genom tolkens föreställningar om snöstormar
och hvarjehande farligheter i stället förmåtts att taga
den långa omvägen Saltdalen–Merkenis–Arjepluog. Mannen
var i miserabelt skick; hans fina resårskor(!) voro uppblötta
af regn och söndertrasade mot stenarne. Det är ej alldeles
osannolikt, att egoistiska beräkningar varit med bland tolkens
motiv, ty denne hade vid reseturens förändring betingat sig
fri återresa till Bodö – – via Luleå–Sundsvall–Trondhjem!!
Men, vare därmed hur som hälst, nog vore det en välsignad
sak, om en fjällstitga kunde anordnas på Sulitälma-vägen!»
Efter några timmars samspråk med bärarena om saken enades man om
en enkel ritning samt alla detaljer, hvarjämte
preliminärt kontrakt upprättades, som skulle varda bindande,
ifall föreningens styrelse ville och kunde acceptera förslaget.
Priset bestämdes till »högst 310 kr.»; hyddans läge vid
lappflyttningsvägen öfver Varvekälfven, hvilken för samma pris skulle
på lämpligt ställe spångas. Summan var ju onekligen icke stor,
men ändå nästan häpnade vår sekreterare för sin »vilda idé»
att ådraga föreningen en så dryg utgift. Föreningen, som vid
årets början räknat c:a 100 ledamöter, hade visserligen under
just detta år börjat gå framåt med jättesteg, men dess klena
intäkter behöfdes för så mycket annat! Utom kostnaderna
för tidskriften hade den redan samma sommar att utbetala
5 à 6 hundra kronor för en utställning anordnad i hufvudstaden
och till nästa år hade man Köpenhamns-utställningen,
för hvilken flera tusen kronor måste »hoptiggas»! Emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
