Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvilkendera tillhör priset?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
drömma om, att något vattenfall i den stilen som det, inför
hvilket vi nu stodo, fans i Jämtland – för att ej säga i Sverige – trots jag väl vetat, att Jämtland är rikt på naturskönheter. Om man tänker sig tvänne parallelt löpande väggar af
ruiner, minst 150 fot höga, lodrätt stupande och i längd sträckande sig ett par tusen fot, med ett mellanrum ungefärligen
motsvarande bredden af en sluss, i vilda och oregelbundna
former, och vidare, att man står invid och midt öfver platsen,
där väggarna slutligen i en rundning äro byggda tillsammans,
och blickar ned mellan dem på vattenrännan i bottnen och
på den dånande och ångande forsen, som kastar sig ned från
sidan öfver den högra väggen, sänkande sina hvita, vackra
skumfransar mot den gapande dalklyftans botten, som fantastiskt
så där till hälften skymmes af det ångande molnet därnere,
så skall man kanske få någon slags föreställning om,
huru det hela månde te sig. De se verkligen ut som ruiner,
de vittrade bergväggarne med sina i motsatt riktning mot den,
i hvilken älfven arbetar, stupande lager – troligen en anledning till att älfven kunnat skära sig så djupt ned utan att mer
nivellera också bergarten omkring sig (kvartsskiffer). Det lodräta fallet är, där det har sin största mäktighet, 35 meter högt
eller 115 fot ungefär.
Ja, här stod man nu, färdig både till stum beundran och
till jubel öfver naturens härlighet, dock icke blott öfver naturens, utan äfven öfver Hans, ur hvars hand allt detta framgått.
Jag förefaller mig själf vid sådana tillfällen ungefär såsom
ett litet barn, färdigt att klappa i händerna öfver sin Faders
härlighet, då det skymtar om ock ännu blott klädafållen af
Hans mantel.
Och nu: hvilkendera af de båda täflande skall priset tillfalla, Tännforsen eller Hällingsåfallet? Tännforsen är och förblir ju med rätta prisad såsom ett ovanligt storartadt vattenfall
och har en långt mäktigare vattenmassa än medtäflaren. Men
är det fråga om storslagenhet, om det underbara, så måste af
dessa båda i somliga afseenden inkommensurabla vattenfall
Hällingsåfallet efter min mening ha priset. För ett ytterligare
opartiskt bedömande af frågan ville jag blott tillropa en hvar
som är i tillfälle därtill: »kom och se!» Men om något större
antal, (framför allt af de omtalade älskvärda varelserna i de där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
