Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Aktsek till Njuonjes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gumman med ett spö gaf sin fyratioåriga dotter moderlig tuktan.
Ingendera släppte dock tråget utan stretade i väg åt hvar sitt
håll så godt de kunde och trätte på ren oblandad lappska.
Efter en stunds ryckande om tråget hotade Elsa tydligen med
kraftigare åtgärder, ty gumman släppte tråget och rände med
full fart ut på gården. Elsa efter med tråget som hon pliktförgätet slängde gumman på benen. Per Olof och jag hade
varit vittnen till striden, ditlockade af Elsas gälla skri. Jag
kände mig road. Per Olof däremot visade ingen min hvarken
af gillande eller ogillande utan återgick lugnt till sitt arbete,
slipning af våra knifvar.
Dyningarna efter stormen fortforo ännu. Envis tystnad i
eftertruppen. Endast då och då ett kort, skarpt och fräsande ord.
Då damerna emellertid ej skulle följa med längre än till
Nammates för att därifrån hemföra båten, fästades ingen vidare
vikt vid deras vresighet.
Öfver Laidaurs grumliga vatten mellan dess täcka holmar
hinna vi slutligen in i Rapaädnos hufvudström och landa snart
vid foten af Nammates. Här taga vi afsked af Aktsekdamerna
och låta dem så godt de kunna söka försoning på hemvägen.
Kvinnligt sällskap skulle vi dock icke sakna. Under vägen
hade vi tagit ombord gumman Grufvisar, hustru till en fiskarlapp, som bodde i en kåta vid foten af Skerfe. Hon skulle
medfölja uppåt fjällen för att möta sina på nedmarsch stadda
renegande fränder.
På Nammates norra sida invid de stora flyttblocken, som
så ofta skänkt oss skydd mot regn och storm, göra vi ännu en
gång halt och hålla frukost.
Efter vid pass en timmes marsch hinna vi fram till det
låga fjället Rittok. Vi passera dess lägsta sluttning. Innan jag
följde sällskapet, som just vek om bergets nedersta hörn, kastade
jag en sista blick på den undersköna Aktsekdalen. I förgrunden
ligger Nammates mellan å ena sidan det spetsiga mot sjön
lutande Skerfe, som för ej länge sedan rasat, hvarom också de
väldiga klippblock, hvilka omgifva dess fot som en lifvakt, tydligt bära vittnesbörd, och å andra sidan Porretis väldiga massor
och det långsträckta imponerande Tjakkeli. I bakgrunden synas
låglandets skoghöljda bergskullar, öfver hvilka blicken fritt förlorar sig i blånande fjärran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
