Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Aktsek till Njuonjes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Länge stod jag så. Med vemod fylldes ynglingasinnet vid
skilsmässan från dessa fjäll, dessa sluttningar och denna dal,
där jag framlefvat så många sorgfria om ock på strapatser och
umbäranden rika dagar, från denna vilda och dock så sköna
fjällnatur, som så ofta med sitt obeskrifliga färgspel under
dygnets alla timmar tjusat mitt öga.
Per Olofs manande röst ryckte mig snart ur mina drömmerier. Ännu en sista blick och jag följde de föregående.
Vår väg gick till en början genom täcka björkdungar, där
den som bäst blommande Linnæan spred sin fina doft. Sedan
vi passerat ett »slätt landskap», som Per Olof sade, tätt besatt
med grästufvor och låga enbuskar, nådde vi stranden af Rapaädno, som här i hvitskummande forsar kastade fram sina
vattenmassor, innan den svängde af på andra sidan Nammates
på sin väg förbi Tjakkelis nordvestra hörn till Laidaur.
Därefter följde vår väg Rapaädnos lopp genom dalen.
Tre eller fyra fjällbäckar, i hvilka vattnet steg mig till
knät, öfvervadades. Så kommo vi till Spadnek med sina tre
spetsiga toppar. Här på fjällets lägsta afsats mot älfven gjordes
halt. Trots de besvärliga myggen badade chefen och jag i älfven,
medan Per Olof och gumman Grufvisar ställde i ordning till
middag och kokade kaffe.
Härifrån syntes ännu öfver det låga Rittok Skerfes spetsiga
hjessa samt Tjakkeli och Porreti. Äfven Nammates kunde ännu
skönjas. Bakom oss hade vi de tre Spadnekarne, framför oss
på andra sidan Rapaädno Kåtokfjällets lägre delvis snöbetäckta
afsatser. Vändes blicken mot väster, såg man en trång dal,
som tillstängdes af det höga glacierbetäckta Birnapakte och
Pellorippes 3 skarpa jättekammar, åtskiljda af breda aldrig
smältande snö- och isfält. Det var en egendomlig öfverraskning att höja blicken från dalens ljusa grönskande björkskog
och yppiga vegetation ett par tusen fot blott och skåda den
eviga snöns hvita ödsliga rymder.
Klockan 5,30 bröto vi upp. Vägen var i början ytterst
besvärlig. Den gick genom träsk och manshöga videsnår, hvilka
ännu voro våta af regn som fallit, medan vi intogo vår middag.
Träsken och videsnåren omvexlade med fjällbäckar, hvilkas forsande vatten ej sällan steg öfver knät. Dusch och fotbad fattades ej på vår färd. Hade vi väl krupit genom ett videsnår,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
