Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Från Aktsek till Njuonjes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Innan jag lemnade stranden villejjag undersöka vattnets
värmegrad, men med de frusna fingrarna var det omöjligt få
fram termometern. Efter några försök måste vi afstå därifrån
för tillfället. Lapparne hade nu försvunnit i pilsnåren. Först genom röken af deras upptända eld kunde vi se hvar de slagit sig
ned. Vid en brasa så god den kan fås af pilkvistar torkade vi
våra kläder och höllo aftonmåltid. Jag gick sedan åter till floden
för att mäta vattnets värmegrad. Det höll jämnt 5 grader vid stranden, men längre ut i älfven var temperaturen säkerligen ännu lägre.
På aftonen tågade vi vidare uppför stora Iskis nedersta
branter. På toppen af detta fjäll befann sig en vidsträckt glacier. Vi vandrade öfver stora stenkummel, iskalla bäckar med
branta gytjiga bräddar, öfver snöfält, där snön var så fast, att
foten ej lemnade ringaste spår efter sig. I hvarje remna på
stor Iskis topp framskymtade den smutsblå glacieren och sträckte
sig ett långt stycke ned åt branten. Fjällplatån nedanför sådana ställen var genomskuren af otaliga bäckar från glacieren.
Marken mellan dessa bestod blott af sten, sand och gyttja. Ingen blomma, ingen mossa, ej ens en laf hade kunnat fatta
fäste på sådana ställen för det ständigt nedströmmande vattnet.
Där isfältet på fjällets topp ej var synligt utan bortskymdes af
någon högre fjällspets, växte däremot små pilbuskar, alpblommor, mossor och lafvar. Vi hade redan på andra sidan älfven
lemnat björkregionen och befunno oss nära videregionens gräns.
Något längre bort slutade äfven denna. Där var vårt nattkvarter bestämdt. Där måste vi också afvakta bättre väder, ty Per
Olof vågade sig ej öfver den kala ödsliga fjälldalen förrän vädret blifvit klart. Vi hade således utsikt att få kvardröja en
eller annan dag i pilsnåret och det på förknappad kost, ty af
matförrådet återstod blott 2 kakor bröd och något renkött samt
fläsk. Trots dessa mörka utsikter lunkade vi framåt i regnet
med den bitande fjällvinden rakt i ansiktet. Öfverrocken, som
hittills varit inpackad i Per Olofs börda måste nu påtagas.
Sent om kvällen ankommo vi till den bestämda stationen
i pilsnåren. Tyckte vi att kvarteret vid Birnapakte var dåligt, så
var detta så mycket sämre: en liten öppen plats i videsnåren,
där buskarne lemnade ett klent skydd mot den skarpa vestanvinden. Till tak hade vi »himmelen den blå», som nu icke
var blå utan höljd i moln, från hvilka regnet strömmade ned.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
