Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En rundresa i Norra Jämtland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för öfrigt icke förekomma i Europa; endast Sibirien och Mexiko
lära kunna framvisa något motsvarande. Hällristningar, som
likna dessa målningar, hafva äfven påträffats på andra ställen
i Jämtland, såsom vid Lilla Skärvången i Föllinge och Glösabäcken
i Alsen.
Sedan vi betraktat och aftecknat hällmålningarne, togo vi
farväl af lektorn, som härifrån skulle återvända till Ytteräng,
och fortsatte med en förut tingad vägvisare till Åkroken. Den
för vanliga menniskoögon omärkliga »vägen» ledde genom en
sumpig dalsänka. Efter en timmes vandring stodo vi vid stranden
af den vattenrika Långsån — densamma, som genomflyter den
stora Landösjön och under namnet Långan utfaller i Indalsälfven.
Vid Långsån hojtades en stund förgäfves efter båt, tills
genom en händelse några fiskare ankommo västerifrån och fraktade
oss öfver. Sedan återstod blott ett kort stycke skogsväg.
I Åkroken rönte vi det välvilligaste mottagande och erhöllo ett
bristfälligt logis i en lada, som saknade dörr. Der dansade
myggen ut och in, störande vår sömn med sina bett och sin
välkända, pipande sång.
Från Åkroken kan man bekvämt färdas till Offerdal och
Nälden. Man går utefter Långsån förbi det storartade
Långsåfallet till »Höjden» och derifrån till Olden, en mil
från Åkroken. Från Olden går man ytterligare 1 1/4 mil till
Rönnöfors, hvarifrån landsväg (2 1/2 mil lång) leder till
Änge vid Näldsjön. Men som vår håg drog oss till de väglösa
och intressanta fjälltrakterna i norr, efterhörde vi på morgonen
följande dag en vägvisare, som kunde föra oss till lapplägret i
Oldfjällen. Ett sådant skulle, hade man sagt oss, finnas i
närheten af sjön Korsvattnet.
En vägvisare inställde sig äfven snart nog och befanns vara
en gammal lappgumma, hvars gubbe vi sett vid lappgudstjänsten
i Kålåsen, där han af turisterna lyckades erhålla några
välbehöfliga kontanta bidrag till sitt uppehälle. Dessa makar ägde
tillsammans endast ett öga, i ty att gubben var fullständigt
blind och gumman enögd. Det hindrade henne emellertid ej
att förträffligt lotsa oss fram till fjällfolket. Vägen var en af
de besvärligaste. Den förde oss i jämn stigning uppåt genom våta
myrar, där mina tunga s.k. ingeniörskor visserligen skyddade
mig för vattnet, men gjorde vandringen ytterst tröttande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
