Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En rundresa i Norra Jämtland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan vi vandrat omkring en mil, vidgade sig utsikten.
Till v. utbredde sig Sösjöfjalléns väldiga bergmassor; framför oss
upptornade sig Himmelsraften bland en mängd lägre höjder,
tillhörande Oldfjällen. Att sålunda efter en längre vandring
genom skogens halfskymning helt plötsligt stå inför en förut
osedd tafla af öfverväldigande prakt och skönhet, det hör förvisso
till en fjällresas förnämsta behag. Snart syntes ock till
h. Öfre Oldsjön och Oldklumpen. Sedan började »resan utför»
till Korsvattensån, som tyvärr måste öfvervadas. Vi uppsökte
ett vadställe och gåfvo oss i väg. Vår hund — den sedan
en föregående årsskrift bekante »Mulpus» — ställde sig i spetsen
för företaget. Därnäst gick gumman i sin vattentäta skinnbeklädnad
lugnt trotsande de strida böljorna och afundad af
oss, som sist vadade öfver den iskalla ån, där vi kände oss
som »äkta sans-culotter», när det våta elementet började stiga
oss öfver knäna. Lyckligtvis var allt snart öfverståndet. Nu
uppstod en ny svårighet. Hur skulle vi finna fjällfolket? Tack
vare lappgummans instinktartade skarpsinne påträffade vi omsider
tvenne kåtar nedanför ett s.k. »skal» eller en öppning
emellan två branta fjäll; vi togo in i den, som beboddes af
Johan Larsson och hans hustru Sigrid Jönsdotter. Här torkade
vi oss framför elden, öppnade våra matsäckar och läto fjällfolket
koka kaffe af vårt medförda förråd. Under aftonens lopp
sjöngo lapparne dels unisont, dels i stämmor flera af de sånger,
med hvilka de pläga konsertera i Kålåsen. Johan Larssons
döttrar, Brita och Stina, utmärkte sig i synnerhet för sina
goda röster.
Här vid Korsvattnet visade det sig ännu svårare att få
sofva än i Kålåsen och Åkroken. Jag vaknade gång på gång,
än af köld, än däraf att lapphundarne promenerade öfver min
kropp. På en bädd af granris och med blott en sommarytterrock
till täcke var det ej heller möjligt att slippa frysa i den
dagiga kåtan, helst väderleken var kall och fuktig. De lappar
jag förut besökt i Oviksfjällen, tycktes vara långt bättre
ekiperade än dessa. De syntes åtminstone alltid hafva renhudar
till öfverlopps, hvarförutom deras kåtar voro omsorgsfullare
gjorda och jämförelsevis dragfria.
Följande dag tillbragtes hos fjällfolket. Vi funno oss väl
bland dessa okonstlade naturmenniskor, som visa prof på många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
