Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genom Dalarne in i Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig öfver den branta stranden, och hvarifrån man har en härlig
utsikt, ser man båt efter båt glida fram; det är de s k.
kyrkbåtarne, ofta försedda med ända till åtta par åror och
bemannade med dalfolk i sina helgdagsdräkter. Men klockorna
kalla – dessa malmrika klockor för hvilka dalfolket vågat
lif och blod! – och vi följde skaran in i det vackra templet,
som nu erbjöd en färgmättad, utomordentligt målerisk anblick,
och lyssnade till psalmsången, som jublande och klar steg upp
mot det höga, blandad med barnajoller och barnskrik – ty
dalfolket går vanligtvis man ur huse till kyrkan, till och med
den allra minste på några veckor tages med, där han ibland
på sitt mindre musikaliska manér deltager i kyrksången, under
det den ett par år äldre brodern voltigerar öfver bänkraderna,
skrattar och jollrar, men detta stör på intet vis predikanten
och hans andäktiga åhörarskara.
Tillika med sin psalmbok och näsduk bära kullorna starkt
doftande blommor med sig. En vänlig kulla, som såg min
brist i detta afseende förärade mig en väldig tulpan med ett
så välvilligt leende, att jag henne till ära satte den midt på
bröstet, där den vajade som en brandflagg hela dagen. Sedan
vi tagit oss ett uppfriskande bad i älfven, förflöt vår förmiddag
under »dolce far niente» i solgasset å andra älfstranden, där
vi hade den skönaste utsikt åt Noret, och där vi kunde se
kyrkfolket komma. Då blef det lifligt på stranden; här och
där slogo sig skaror ned i backsiuttningarne uppdukande sin
matsäck, andra begåfvo sig ned till båtarne för att genast
anträda återfärden. Och se där kommo hand i hand ett brudpar
med sitt följe, alla rikt prydda med blommor och grannlåter
– bruden för första gången bärande de gifta kvinnornas
prydnad, den hvita mössan. På starka armar lyfte brudgummen
sin näpna, rödkindade brud i båten, svennerna och tärnorna
fattade hvar sin åra, spelmannen lät höra en drillande
brudelåt, och framdrifven af fjorton par kraftiga armar flög
båten fram mot bröllopsgården.
På aftonen sade vi farväl till det väna Leksand och fortsatte
vår färd till Rättvik. Allt öfverflödigt bagage hade vi
sändt med ångbåten förut till Karlsviks hotell och gingo nu
lätt och friskt under sång och glam vår väg framåt. Vid
midnattstid kommo vi till Bergsängs riksbekanta backar. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
