Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genom Dalarne in i Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var en af dessa undersköna midsommarnätter, som blott norden
äger, då luften tycks dallra af en underlig gyllene dager, som
ger åt alla föremål ett så bedårande skimmer, vinden tycks stå
stilla liksom bäfvande, för att ibland taga ett djupt andetag,
som smeker kinderna – ljumt och doftande – lätt som en
stulen kyss. Det ligger trånad i luften våra ljusa, ljumma
sommarnätter! Och medan vi med förtjusning läto våra blickar
hvila på denna fagra fläck af Guds sköna jord, som utbredde
sig för våra fötter och sträckte sig vida omkring, långt bort
där Siljan låg, förtonande i dimma, med Sollerön dess sköna
öga, äfven halft beslöjadt, liksom sömndrucket – klungo klara
toner så lockande ur djupet. Vi lyssnade andlöst, – var det
någon ungersven, som sände en hälsning till sin hjertans kär
där borta bland bergen eller – enligt de sagor, som tjusat
oss så en gång – kanske Necken själf, som lät höra sina
locktoner, under det älfvor, nissar och skogsrån som bäst
drefvo sitt spel nu vid midsommartid? – Ett tack emellertid
till den, som gjorde denna stund så stämningsfull för oss!
När den sista tonen förklingat fortsatte vi vår färd under
afsjungande af den gamla dalasången: »Jag vet ett land … »
Tidigt på morgonen kommo vi till Karlsviks prydliga
hotell, efter att hafva hvilat ut oss några timmar i en hölada
under vägen – hvilket, trötta som vi voro, smakade famöst.
På den rymliga verandan slogo vi oss nu ner njutande af en
god kopp kaffe och beundrande den anslående utsikten öfver
Rättviken, den vackra kyrkan, som glänser så hvit ute på det
lummiga näset, Vikarbyn, som terasslikt klättrar uppför berget
och det dröjde icke länge innan vi ströfvade omkring för att
orientera oss i denna idealiska trakt. I prostgården lånade vi
nycklarne till det åldriga templet, hvars största egendomlighet,
enligt mitt tycke, voro de färgstarka fantastiska målningar på
bondemanér, som prydde de tre läktarne. Äfven i komministergården,
som välvilligt öppnar sina portar för turisten, gjorde
vi ett besök för att här få den skönaste anblicken af nejden.
Härifrån foro vi pr järnväg till grufstaden Falun, men min
väg förde mig snart åter till dessa bygder, ty jag hade antagit
en inbjudning till Särna. I Rättvik steg jag ombord å den
ångbåt, som skulle föra mig till Mora – dit äfven går järnväg
för den, hvars tid är knapp. Emellertid var båtfärden på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
