Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Genom Dalarne in i Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Siljan synnerligen angenäm, och kaptenen gaf välvilligt alla
upplysningar, jag önskade, angående natur och folk – ja,
hade till och med artigheten att hissa turistflaggan. I Mora,
som har ett mera flackt och kargt utseende, stannade jag blott
så länge, att jag hann bese det intressanta Wasamonumentet
och fortsatte så vägen till det sköna Elfdalen (40 km. fr. Mora).
Hviloplats å ungefär halfva vägen är Garbergs skjutsstation,
där intet annat fanns att få än vatten, men som jag visligen
hade lifsmedel med mig, led jag ingen nöd. I Elfdalen fick
jag ressällskap till Särna. Som den enformiga sjumilaskogen,
hvilken här vidtager, med undantag af den första ovanligt
sköna halfannan milen till Åsens by, just icke erbjuder annat
af intresse än att pröfva sina krafter och svälta, om man ej är
väl utrustad i matväg, så skaffade vi oss skjuts i byn Väster
Nyckeläng (7,50 pr man). Visst var det litet trångt, tre man
högt med körsvennen, men vi hoppade ur ibland och sträckte
ut i kapp med Brunte. Tidigt på aftonen kommo vi till den
välbygda Hållstugan (36 km. från Elfdalen). Jag slog mig i
språk med mor i gården, och vi blefvo snart vänner. Hon
förde oss omkring på den välskötta egendomen, visade oss den
forna Hållstugan, ett uselt – och dock i snöstorm och oväder
efterlängtadt skjul, sina visthus, den präktiga ladugården, den
snygga fårkätten beströdd med frisk mossa, det näpna mjölkhuset
öfver bäcken med dess prydliga inredning, och hennes
ansikte sken af belåtenhet att få visa sin lilla värld. Och när
vi den sköna aftonen flyttade ut ett bord i det fria och dukade
upp vår matsäck därpå, prydde hon det med blomsterkvistar
af det enda lilla träd hon egde! Ack hur lätt skogsbygdens
enkla barn öppnar sin hjärteport på vid gafvel! – litet
vänlighet blott, litet intresse för dess verksamhet! Men du, som
klagar öfver, att du mött vresighet och oginhet på din färd –
har du icke kommit stolt och pockande, mån tro – med stora
fordringar på alla utom på dig själf?!
Följande dag fortsatte vi vår resa, rastade i Bunkrisbodarne
och Särnstugan och kommo på aftonen till Särnabyn, som låg
så inbjudande i dalsänkningen utefter Särnasjöns strand och
med Städjan i fonden. Här hos mina vänner stannade jag ett
par veckor och fick med hvarje dag allt mera behag i denna
trakts natur. Jag tröttnade icke att ligga och plaska ute på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
