Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På fotvandring i lappländska fjällbygden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att gå, om ock marken emellanåt var onödigt genom blöt och
fall med snösörja – värst var det förstås i uppförsbackarne,
när nästan hvarje steg med de osulade lappskorna ville slinta
på den halkiga terrängen. Vi hade nu flere timmar vandrat
uteslutande i skog, om det också ej var något vidare bevändt
med den: det var sådana där korta, grenrika, mot toppen starkt
afsmalnande fjällfuror och i synnerhet nedtill yfviga granar,
som skägg- och tagellafvar gjorde sig all möjlig möda att lefvande
förtära. Så småningom hunno vi ned till Tabmokjokk
och som vi efter karlarnes utsago då tillryggalagt halfva vägen,
ansågs synnerligen lämpligt att hålla middag. Till kaffepannan
hämtades därför vatten ur den porlande bäcken, smörasken,
kornbrödet, det lufttorkade renköttet och den andra matsäcksmaten
dukades på en filt bland kråkris och vide, där vi nyss
slagit oss ned och snart mumsade med den aptit, som man
har endast ute i fria naturen och som ger katten i, att anrättningarne
ej äro så öfverdrifvet fina och deliciösa. När
sedan kaffe eller choklad inmundigades, medan pipröken drog
fram i den klara, kyliga luften och utsikterna för återstoden af
dagsleden med intresse diskuterades, rådde det också blott en
åsigt om vår lilla middag: den hade varit enkel, men »smakfull».
Kronojägare Appelqvist höll emellertid före, att sista
hälften skulle bli kinkigare än den vi passerat, ty han tyckte
att det närmaste fjället, Palkesåivve, lyste alldeles för mycket
hvitt; där funnes godt om snö, sade han, och bure ej skaren,
vore det nästan omöjligt att taga sig fram öfver detta och de
andra fjällen. Den egentliga skogsbygden var det nämligen nu
slut på, och vi hade framför oss en hel serie med fjäll, som
vägen till Torne älf gick öfver. Ja, det fick väl »bära eller
brista» då, det var ju intet annat att välja på! Och vi hade
godt om tid, ty klockan var ej just så mycket ännu.
I vanlig skogslunk voro vi snart stadda på marsch uppför
sluttningarne af det nämnda fjället, från hvilket vi öfver den
kringliggande nejden fingo en hänförande vacker utsikt, som
blef allt mera tilltalande och omfattande, ju högre vi kommo
upp, riktigt gripande skön, såsom endast en vy öfver det ödsliga,
rent af hypnotiserande fjällpanoramat med älf, myr och
sjö kan vara. Längst i fjärran reste sig fjällen kring Kaitumträsk,
närmare lågo de väldiga kolosserna kring älfven med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
