Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sommarvandring 1890
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med musik och glada samtal, och de unga, hvilka kommit som
harhjärtade främlingar, kände sig snart hemma i denna atmosfär
af godhet och välvilja. Visst är, att minnet af Gimovistelsen
skall höra till de glada ungdomsminnen, som för de unga skola
lysa med klart sken ända in i ålderns höst. När vi på tredje dagen skildes från Gimo, och tåget förde oss tillbaka till Dannemora, voro mina reskamrater öfvertygade om, »att ingenting
af det, som stod oss åter af vår resa, kunde komma att jämföras med det, som vi nu upplefvat».
Med bantåg fortsatte vi genast vår resa från Stockholm till
Södertelje, där vi dröjde en dag som gäster i en af flickornas
sommarhem, det vackra Nytomta. Äfven här fortfor vårt festliga lefnadssätt. När vi så gingo ombord på Polhem, tyckte
vi, att den egentliga resan begynde; vi voro nu lemnade åt oss
själfva. Men huru lockande var ej den okända framtiden: det
flydda började att träda i skuggan. Turister äro ett lättsinnigt
folk. Skalden har rätt, då han säger, att de beständigt med
hoppet slå minnet ihjäl. Lyckligtvis äro goda minnen mycket
seglifvade och vakna snart till lifs igen, om de också ligga i
dvala en liten tid.
Efter en härlig resa utan sjögång och sjösjuka landade vi
i klaraste solsken i Visby hamn. Hafvet var en ny bekantskap för de unga. Vi hade beslutit, att ej skåda Visby i iltågsfart, utan att taga det med ro. Och med hafvet skall man ej
stifta en flyktig bekantskap, utan skåda det i all dess olika
färgprakt. Och så skulle vi ej rusa från den ena ruinen till
den andra. Vi inackorderade oss därför i Visby hushållsskola
under några dagar. Bättre och billigare hemvist kunde vi ej
få. Men hafsluften gaf aptit. Vid aftonmåltiderna, då vi alltid
voro ensamma – med undantag af den uppvaktande Olga –
och sålunda kunde tillfredsställa vår haj-aptit, utan att genera
oss för några bordsgrannar, fans sällan något ätbart kvar på
bordet, om icke möjligen litet hårdt bröd och en bit ost. Vi
fruktade nästan att vid afresan få en liten extraräkning – men
någon sådan syntes ej till. Skolans vänliga husmoder ansåg
oss visst blott som »värdinnans vänner». Under det skönaste
midsommarväder ströfvade vi omkring dagarna igenom i och på
ruinerna, i Botaniska trädgården, ut till Snäckgärdet, till Galgberget och andra märkliga ställen. Aftnarna tillbragtes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
