Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sommarvandring 1890
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ingen tågsammanstötning var att riskera mellan Gimo och Harg,
och koloniens medlemmar voro, om jag ej missminner mig, de
enda passagerarna, fick tåget vänta en stund, tills alla barnen
hunnit att väl förpläga sig. Nu blef det vår tur! Efter en
liten stund körde vi in på den stora borggården och fördes så
in i en af flyglarna, där vi skulle hafva vår bostad. För mig
var allt gamla, kära bekantskaper, men för de unga var det
som att komma i sagans förtrollade land. Vi voro åtta, som
skulle njuta gästfrihet, och fem rum stodo till vårt förfogande. .
Blommor och allt hvad den älskvärdaste gästfrihet kunde uttänka helsade oss välkomna.
Nu kan någon tycka att på sommarvandringar bör man.
gå på sina ben med ränsel på ryggen, lefva på enkel kost,
slita ondt och se den hårda verkligheten i ansiktet och ej styra
kosan till de präktiga herrgårdarna. Ja, detta är nog också
min åsikt, men turister äro som himmelens fåglar, de taga
emot hvad som möter dem, både den goda dagen och den
onda. Dukar gästfriheten rika bord, så tacka de och låta sig
väl smaka, och blifva de utan mat eller få lefva på knapp och
mager kost, så går det också för sig. Nu rann den goda dagen
upp för oss; den onda skulle väl också komma.
Att vi icke kände oss stämda att försaka något af det goda,
som bjöds oss på Gimo, är emellertid säkert. Och huru mycket
var det ej att se på den ståtliga herrgården! Vägledda af ställets
husmoder fingo de unga göra bekantskap med gästrum och linnerum, kök och förvaringsrum, bryggstuga och väfrum m.m. Så
kom på aftonen besöket i hammarsmedjan, där vi återsågo Dannemcra-järnet först som gösar och smältor och slutligen som
stångjärn. Följande dag var det husets herre, som själf tog oss
om hand och förde oss omkring i ladugården, mejeriet, kvarnen
och sågen. Så körde vagnar upp, och nu bar det af ut åt
ägorna; här var det ej längre enbuskar och gråsten, utan åt
ena sidan stora, välodlade åkerfält och åt den andra vackra
skogar. Ett besök gjordes äfven i Skefthammars invändigt nyreparerade kyrka. Den som minnes den gamla förskräckliga
altartaflan, kan ej nog fröjdas åt den nya: en kopia af Blochs
Kristus Consolator. – Naturligtvis underläto vi ej att lustvandra i den vackra parken utmed Gimosjön.
Efter dagarnas ströftåg följde aftnar i de stora gemaken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
