Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sommarvandring 1890
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
färskt bröd, anträddes vandringen till Klintehamn, dit vi nu,
tack vare nattmarschen, endast hade 1 1/2 mil. Hos kamrer Odin
i Klintehamn, som tager emot resande, fingo vi billigt och godt
kvarter. Vi hunno på eftermiddagen både att taga köpingen i
betraktande och att planlägga morgondagens tilltänkta utfärd,
som skulle blifva resans glanspunkt: ett besök på Stora Karlsön.
Min håg hade länge stått till Karlsöarna; vid ett föregående
besök i Klintehamn för 10 år sedan hade jag gjort ett fåfängt
försök att komma dit; fullkomlig stiltje tvang oss då att afstå
från försöket. Professor Retzius’ uppsatser i Aftonbladet om
Stora Karlsön hade ännu ytterligare ökat min längtan att
komma till de underbara öarna. Denna gång skulle det kanske
lyckas! Vädret var på aftonen det bästa man kunde önska sig;
höll det blott i sig, kunde vi ej få det bättre. Genom patron
Smitterbergs godhetsfulla hjälp fingo vi löfte om att nästa
morgon kl. 7 få lotsbåten med två mans besättning till vårt
förfogande.
Morgonen den 27 juni rann upp strålande klar, och vinden
var som beställd för vår räkning. Ungdomen bär Aladdinslampan med sig! Visserligen hade vi varit ute för ett missöde,
som i vanliga fall skulle hafva uppfattats i hela sin vidd:
det hade gått hål i bottnen på smörgåspåsen, så att några stora
smörbröd hade försvunnit, men ingenting kunde den dagen
stämma ned vårt glada lynne, och den stackare, som varit orsak
till förlusten, blef ej dömd att fasta. Nu voro vi ju på god
väg att uppnå våra önskningars mål och att tillfredsställa vår
ärelystnad; i Visby hade ju så många före oss varit, men till
Karlsöarna kom ej hvem som hälst. Framför oss lågo öarna,
som resa sig likt stolta fästen rakt ur hafvet; då vi ännu voro
på afstånd hade de denna blå, halft genomskinliga färgton, som
ger dem ett så trolskt och underbart utseende. Vi landade ej
vid lilla Karlsön, men foro så nära densamma, att vi tydligt
kunde iakttaga de stora halfcirkelformade ingångarna till grottorna i berget, i hvilka fåren söka skydd mot regn och oväder.
Som bekant föra ägarna till ön sina får dit öfver vid sommarens början; de få sedan sörja för sig själfva till höstens inbrott,
då de återföras till fastlandet, det vill här säga Gotland. Det
gamla bruket att låta djuren året om sköta sig själfva på öarna
har öfvergifvits; många omkommo nämligen af köld och hunger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
