Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sommarvandring 1890
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter fyra timmars seglats landade vi vid norra ändan af
Stora Karlsön. Ön eges f.n. af ett 1880 bildadt bolag, som
har till uppgift att »skydda djurlifvet», hvarför ejdrar och annan sjöfågel här njuta hägn och omvårdnad. Bolaget lägger
sig äfven vinning om att så och plantera träd. Vår ankomst
hade snart iakttagits af »Moses», ejdrarnas vän och trogne skyddsvakt. Moses är en gammal man, nära 70 år, som är anställd
i bolagets tjänst och under sommarmånaderna har sin bostad
på ön. Lotsen hade sagt oss: »att Moses är endast ett öknamn,
som han har därföre, att han lefver liksom i en öken, men
man skall kalla honom Johansson, för det är hans riktiga namn».
På ön finnes blott en vinterbostad, fyren, ett präktigt stenhus med bostad för fyrmästare och fyrvakt. Stora Karlsö fyr lär
vara en af de nyaste och bästa i Östersjön. Förutom Moses’
bostad finnes en s.k. villa, tillhörande herr Wöhler från Klintebys, bolagets »verkställande direktör». Vi styrde genast kurs
till fyrhuset, men funno ingen hemma. Fyrmästaren hade
permission och var bortrest med sin hustru, men fyrvaktarens
skulle vi nog snart finna. Här funnos inga grannar att besöka,
och området var ej vidsträcktare, än att vi lätt skulle kunna
finna de sökta. De voro också vid södra ändan af ön och bärgade hö. De öfvergåfvo genast sitt bärgningsarbete och förde
oss in i sin bostad, där vi dukade upp vår matsäck och tillredde vår choklad.
Så bar det af ut. Stora Karlsön är en kalkstensklippa,
som stupar brant i hafvet åt öster och väster, men sluttar
sakta i norr och söder. Öns midt utgöres af en högslätt.
Att en klar solskensdag stå däruppe på denna högslätt och se
Östersjön krusad af en frisk bris, som låter de förbidragande
seglarna gå med jämn och stadig fart – det är något, som man ej
lätt glömmer. Huru olika kan ej hafvet te sig för oss, och i
hvilka olika känslostämningar kan det ej försätta oss; denna gång
var det icke det drömmande, spegelblanka hafvet, som hviskar
till oss om hvila och ro, ej häller det stormande, vreda hafvet,
som injagar hos oss skräck och fasa, utan det friska, rörliga
hafvet, som sjunger för oss om lif och handlingskraft. Men
det fanns annat att skåda än hafvet; Moses skulle blifva vår
ledsagare på öns nordvästra sida. Hvilken underbar vandring!
Vi klättrade och kröpo bland höga stenar och klippblock,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
