Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sommarvandring 1890
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begagnade vi oss af järnvägen til] Etelhem för att skåda de
beprisade ängarna.
Om någon förståndig och erfaren gotlands-turist möjligen
skulle komma att läsa denna vår reseberättelse, skall han helt
visst förvånas öfver, att vi ej besökte så märkliga socknar som
Stånga, Lojsta och När m.fl. Härpå vill jag svara, först att
intresset för medeltidens kyrkor ännu ej är så stort hos ungdomen och vidare, att vissheten om att erhålla mat och husrum alltid måste för oss, som voro åtta personer, spela en afgörande roll. Dessutom ämnade vi verkligen afsluta vår vandring med kyrkostudier.
I Etelhem tillbragte vi en söndagsförmiddag; vår förhoppning om att få vara med om en gudstjänst i Etelhems kyrka
gick om intet, då gudstjänst ej hölls där den dagen. På eftermiddagen gingo vi till Garde, alltjämt fröjdande oss åt de vackra,
med tusenskönor öfversållade ängarna, som därjämte voro prydda
med präktiga löfträd. I Garde vandrade vi från gård till gård:
öfverallt stängda dörrar och folktomt. Det var som efter en
allmän utvandring; för oss, som voro trötta och hungriga, var
detta ej synnerligen glädjande. Ändtligen fingo vi tag i en
pojke, som upplyste oss om orsaken till utvandringen. Biskopen
var i Alskog och höll bibelförklaring. Hade vi vetat af detta
på förhand, hade vi nog också varit i Alskog, men nu var det
ingen annan råd än att vänta, tills Garde åter blef en befolkad
bygd.
Vi slogo oss ned på en trappa och togo fram den s.k.
»Hannaboken», hvars verkliga titel är »I utvecklingsåren» af Tea
(Toini Topelius). Bokens hjältinna, Hanna, hade så varmt intresserat mitt ressällskap, att berättelsen om hennes öden jagade
alla känslor af hunger och trötthet på flykten. Frampå aftonen
kommo Gardeboarna tillbaka, och vi blefvo emottagna i Hemmor, en stor, men något ödslig och förfallen bondgård. Framför boningshuset på gårdsplanen står ett jättestort lummigt valnötsträd. I god tid voro vi på fötter följande morgon för att hinna fram till Katthamra, där en skolkamrat hade sitt sommarhem, och dit vi voro inbjudna. Vägen gick i regelbunden
omväxling mellan gles skog och odlad fruktbar bygd med trefliga gårdar.
I forna dagar var det endast i Dalarne och Norrland, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
