Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En sommarvandring 1890
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till sädesmagasin använda klosterkyrkan. Han sade oss »att nu
skulle den utrymmas, och trägolfven och bjälkarna borttagas,
och den skulle stå bara som ett minne med stängsel omkring».
Vår sagesman fann allt detta ganska olämpligt; nu hade man
åtminstone nytta af det, som fanns kvar af murarna. »Men»,
tillade han, »det är en i Stockholm, som heter Hildebrand,
som styr med det här, och han skall väl förstå det. För resten
har det funnits en sådan i Visby med, som hette Säve, och
han var här en gång med hela hanseförbundet från Tyskland,
för han kunde också tala tyska.» Ett stycke från Roma kyrka
– hvilken vi äfven besågo – ligger Busarfve gästgifvaregård,
som enligt flickornas förmenande ej borde hafva haft ett så
fult namn, utan i stället bort heta »Trefnadsbo» eller »Fridhäll»
– eftersom vi funno oss så väl där. Att gästgifvaremor hade
människokännedom, det märkte jag genast; sedan hon tillredt
en stor syskonbädd på golfvet åt ungdomen, förtrodde hon mig
nämligen, »att nog hade en af dem kunnat få ligga i en säng,
men det hade nog ingen velat; hon hade nog känt sig liksom
utskjuten». Vår sista frukost under vandringen förtärdes under
Trefnadsbos lummiga träd.
Vägen till Visby togo vi genom det vackra kuperade Follingbo och försummade ej att från Jakobsbergs utsiktstorn taga
den vackra bygden i betraktande. Den 4 juli voro vi åter i
vårt gamla hem på hushållsskolan. Till flickornas kunskap
kom snart »att vi stått i tidningen». Det var ju en märkvärdig
sak! Nu blef det en språngmarsch till stadens alla ändar för
att fånga upp ett tillräckligt antal exemplar af den märkvärdiga
tidningen, ty man skulle ej blott själf gömma den, utan ock
skicka den till vänner och skolkamrater. Jag fick af den märkliga notisen veta, att jag »skulle handleda de sju unga flickorna
i deras studier i botanik och geologi». Det hade jag aldrig
själf trott mig om, eftersom jag alltid ansett mig mycket okunnig i dessa ämnen.
Denna gång tillbragte vi blott en dag i Visby; vi måste
dock ännu en gång upp på Kyrkberget och ned till stranden
utanför stadsmuren. Det var våra bägge favoritplatser. Den
5 juli lämnade vi Visby, medförande en rik skörd af Visby
sköna rosor, som vänner och bekanta vid afresan skänkte oss.
Så länge vi kunde, följde vi med blickarna den gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
