Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Orsa genom Lillherrdal och Särna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
somnade genast, men jag, ovan vid hufvudgärden och det svala
rummet, kunde icke sofva alls. Senare på kvällen anlände
två vandrare från Dödåsen, hvilka också blefvo mottagna. Den
ene fick ligga hos Rolf, den andre en liten gosse, kröp till
värdinnan.
Stelfrusen uppsteg jag kl. 6 på morgonen och kokade en
portion choklad för att uppvärma mig med. Sällskapet frågade då, huru jag befann mig, och på mitt svar, att jag frusit
hela natten, fick jag beskedet: »Du skulle ha gått upp och
tändt eld i spisen, här är ju inte ondt om ved». – Detta var
något, som jag inte visste, att jag hade rättighet till.
Efter chokladen tog Rolf fram en mjölpåse, som han hade
i sin matsäck, slog rågmjöl, salt och vatten i ett fat och vispade innehållet till en tjock deg. Därefter stektes denna mjölröra i en panna, besmord med en fläskbit. Denna anrättning,
som benämndes »kålbull» åts varm och smakade rätt bra med ost
såsom sofvel. Kl. 8 bar det åter af på oländig mark, och
efter ett par timmars vandring uppnådde vi Rottensjöarna, där
vi träffade fiskare från Lillherrdal. Kl. 12 kommo vi till den
huggna gränslinien som skiljer Härjedalen från Dalarne. Därefter blef vägen ännu svårare. Ett gungfly, 1/8 mil bredt, måste öfvervadas, och vattnet gick stundom öfver mina höga stöfvelskaft. 1/2 timme därefter voro vi dock vid Ofvansjöstugan i Särna, och här var god gångstig, så att jag kunde afdraga de
våta stöflarna och gå i skor. Här träffade vi ock ett par resande
kullor, hvilka gingo in i en olåst stuga och togo fram ett par
sillar åt oss, under yttrande, att här i stugan kunde vi husera,
huru vi ville. Vi läto icke säga oss detta två gånger, utan satte en
kittel på elden och kokade choklad, åto tunnbröd och sill, en
bland de läckraste måltider jag ätit, enär jag dagen förut endast fått mjölkmat, som hos mig åstadkommer illamående. Sedan jag lagt penningar på bordet, såsom ersättning för den röfvade sillen, gingo vi därifrån och kommo till Fjätälfven vid 6-tiden. Den vadades öfver på samma sätt som Härje å. Kl.
7 hade vi hunnit till Dalälfven, träffade där folk, lånade en
båt, med hvilken vi rodde uppför älfven, och hamnade på Särna
förträffliga gästgifvaregård kl. 1/2 8. Kl. 9 var min hederliga
ledsagare åter på hemvägen, och jag skildes från honom med
verklig saknad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
