Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till Orsa genom Lillherrdal och Särna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag hade alltså fått se Härjedalen, åtminstone en del däraf,
och ångrar icke, att jag gjort denna färd. Vanligen följer jag
landsvägarna vid mina utfärder, ty annars går jag ofta vilse,
men aldrig har jag gått så folktom väg (jag har ännu icke rest
i Lappmarkerna, men väl något litet i Norge), och det var endast en tillfällighet, att jag vid Härje bro träffade människor.
Om timmerarbete icke föranledt deras därvaro, så hade jag från
morgonen till sent på e.m. ej träffat en enda person från färjan vid
Svegs by till Lillherrdals bro. Men den egendomliga naturen gaf
många anledningar till betraktelser, och jag hade alls icke tråkigt. Långa stunder förde vägen genom sterila gråa stenrösen,
där växtligheten ej kunde ha någon näring, därefter syntes ett
kärr, en liten löfskog, en skogssjö, en öde hed eller ock en
barrskog, som kämpade för sin tillvaro i den grunda och torra
jordskorpan, men odlad mark eller byggningar syntes icke till.
Att den omkring 5 mil långa sträckan mellan Lillherrdals
kyrkby och Ofvansjöstugan i Särna var folktom är ej så mycket att undra på, ty där finns icke, som förut är sagdt, banad
väg, men sällsamt nog träffade vi i skogen en man till häst.
Om han fröjdade sig öfver mötet, det tog jag ej reda på, men
hästen gnäggade af glädje och visade sin belåtenhet genom att
stryka hufvudet mot oss.
Bland djur, som kommo i vår väg, må antecknas en hare
och två tranor. Min vägvisare omtalade, att här finns godt om
älg. Ehuru vi icke lyckades få se någon, tror jag det fullväl,
ty spillningen efter dem syntes öfverallt i skogen.
Naturligtvis ville jag också gärna besöka Städjan. Färden
dit är förut beskrifven i denna tidskrift, så att därom är icke
mycket att säga. Dock kan jag icke underlåta att vitsorda den
kända välvilja, hvarmed Särna gästgifvaregårds värdfolk behandla
resande. Då de hörde, att jag ämnade mig åt det hållet,
vidtalade de ett par andra resande, som på båt skulle till Elfros att låta mig få medfölja dit. En sådan färd kostar 6 kronor för ensam person, men då vi nu blefvo tre i båten, kostade färden mig endast 3. Kl. 1/2 11 bar det af. Vid Heden stego vi land och besågo utsikten, medan båtkarlen hvilade 1/2 timme, och kl. 4 voro vi i Elfros. Fick då besked af
båtkarlen Berg, att jag skulle gå landsvägen 1 1/4 timme och därefter
vika af åt höger på en gångstig vid några korslagda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
