Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På sista föret öfver Herjedalsfjällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På sista föret öfver Härjedalsfjällen.
Den 12 maj skulle det då ändtligen bära i väg från Mässlingen,
den genomfriska byn med det ohelsosamma namnet
där uppe i Härjedalens fjälltrakter. Gick det inte för sig nu, så
måste jag stanna, tills menförestiden gått förbi, tills backarne
kunde vadas och sjöarna ros, kanske ända till midsommar, och
det gick inte an. Det var fullständig vår i Mässlingen de dagarna,
bländande solsken, flera grader varmt, gårdsplanen för
länge sedan fri från snö, vatten skvalande i hvarenda skogsbacke,
lärkor, bofinkar och sädesärlor sjungande och kvittrande
hvar och en på sitt vis, surrande flugsvärmar kring allt, som
kunde vara matnyttigt för sådana kräk, och stimmande barnungar,
som ännu inte kunde afstå från sina kälkar, utan släpade
dem efter sig i den våta sanden. Och till och med en svala, en enda
en, som ändå såg lefnadsfrisk ut i ensamheten och svängde och for
litet hvarstans. För hvilken annan som helst kunde det nog
vara gladt och trefligt med allt detta, men ingalunda för den,
som skulle ut och fara öfver fjället i sådant väder. Öfver fjället
går nämligen största delen af den två mil långa vägen från
Mässlingen söderut till Funäsdalen, och här hade man att vänta
alnsdjup snösörja att klifva i och öppna bäckar med iskallt
vatten att vada öfver, och att vada är inte något trefligt göra, vare
sig då det gäller en fjällbäck eller en stockholmsrännsten. Det var
alltså med tämligen blandade känslor man gick och lade sig
kvällen den 11:te. Hoppet om, att det kunde frysa på om
natten var slut, emedan det hade blifvit mulet och regndigert
mot kvällen och fortfarande var många grader varmt. Och så
väcktes man klockan två på morgonen – usch! – alldeles för
tidigt! Då hade emellertid det otroliga händt – det hade
frusit på ganska duktigt, så att nu skulle det gå som en dans.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
