- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1892 /
174

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På sista föret öfver Herjedalsfjällen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Jag var emellertid för yrvaken att känna någon egentlig glädje
häröfver, för yrvaken att äta och för yrvaken att briljera i hufvudräkning,
ty hur mycket 30 gånger 1,10 decim. var, det fick
jag inte klart för mig.

Så bar det i väg. Eftersom det hade frusit på, fingo vi
– tre »Ljungdölingar» (karlar från Ljungdalens by i nordligaste
Härjedalen), som skulle ut på flottningsarbete, och jag – till
och med hästskjuts för våra saker uppför alla backar.
För våra högst egna personer var skjutsen icke afsedd, men
när vi kommit ned för backen och ut på Mässlingssjön, så
hängde vi oss på i alla fall och så gick det i full fart. När
vi kommit en liten bit ut på sjön, öppnade sig mot väster (åt
höger) en storartad utsikt uppåt den breda Mittådalen med
Mittåstöten, brant och skyhög, och andra fjälltoppar bort åt
norska gränsen. Men sjön var inte bred, och så måste man gå
igen uppför backarna upp på åsen mellan Mittådalen och den
lilla Annådalen. Längst uppe var en hårdt tilltrampad plan,
på hvilken lapparna några gånger under vinterns lopp haft
sina renar samlade. Mot väster stängdes här utsikten till stor
del af Kappruets skrofliga afsatser, men mot norr var den
desto vidsträcktare öfver en massa mellan Härjedalen och Jämtland
liggande fjälltoppar, hvilkas namn ingen nämna kunde.
Helagsstöten fick jag emellertid reda på. Mot öster skogklädda
berg öfverallt. Mot söder midt emot oss Annåfjällens
toppar, kring hvilka vi nu skulle fara i en stor krok mot
väster; om sommaren åter ligger vägen rakt öfver dem ned till
Ljusnedals bruk. I tid och otid bruka fjällen liknas vid ett
upprördt haf, hvars vågor plötsligt stelnat o. s. v., fast de då
i själfva verket för det mesta se allt annat än våglika ut. På
Annåfjällen kan emellertid, då man ser dem från norr eller
söder, denna liknelse ganska väl användas – de likna verkligen
med sina långsträckta, på östra sidan tvärt afskurna, öfver
hvarandra sig resande kammar en ofantlig brottsjö, som kommande
från nordvest hotar att under sig begrafva alla de små
människoboningarna nere i Ljusnans dalgång. Från den nyssnämda
åsen gick det så ned till de båda små Annåsjöarna.
På sluttningen under Kappruet foro vi förbi en gammal lappkoja,
ett minne från den gamla goda tiden, då lapparna utan
krångel fingo beta sina renhjordar på Ljusnedals område, den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:51:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1892/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free