Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En rundresa i Norrbotten 1891
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till nära midjan. För att hafva torra kläder att påtaga efter
öfvervadandet togos benkläderna af, skohöet togs ur bandskorna
och stoppades inom rocken, som hopknäpptes. Och så bar det
af ned i det iskalla vattnet, hvilket kändes som en kall järnring, krypande upp efter benet allt eftersom djupet tilltog.
Som älfven var strid och stenarne på botten hala af från snöfälten nedfördt slam, var det ej utan svårighet, man kunde
hålla sig upprätt under öfvervadandet.
Värst hade Hej att komma öfver. Länge dröjde det, innan
han kunde besluta sig att gå i forsen. Efter ett par fåfänga
försök tog han slutligen mod till sig. Strömmen tog honom
och förde honom till en sten, på hvilken han kraflade sig upp.
Sedan han stått der en stund, gaf han sig åter i vattnet och
kom lyckligt öfver. Hans glädje deröfver var obeskriflig. Han
sprang fram och åter, hoppade, tjöt och rullade sig af förtjusning.
Ändtligen äro vi vid foten af Nasa. Uppstigningen gick
rätt trögt, enär vi voro trötta och mest fingo gå öfver hala
snöfält. Plötsligt få vi höra knallen af ett skott och på kammen
af en bergås sågo vi två personer, allt glädjande tecken, att vi
voro nära målet. Ännu ett snöfält och så stodo vi invid den
första byggnaden vid Nasa silfvergrufva, en smedja uppbyggd
af flata skifferhällar. Där nere i dalen på södra sidan ligga
två små boningshus, och dit styra vi nu våra steg.
Det var nu middagstid. I 30 timmar hade vi vakat och
i 19 timmar hade vi marscherat nästan oafbrutet. Det kändes
derföre skönt att få lägga sig att hvila. Att man sof ovaggad,
behöfver ej sägas.
Nasa silfvergrufva är belägen på södra sluttningen af Nasa-
fjäll och så nära gränsen mot Norge, att den malmförande
gången går in i detta land. Grufvan ligger vid en höjd af
3,400 fot öfver hafvet, medan riksröset N:o 227, som står på
spetsen af Nasafjäll ett litet stycke ofvanför grufvan, har en
höjd af 4,077 fot och sjön Silbojaure i dalen nedanför 2,902 fot.
Detta senare tal torde ungefärligen angifva dalbottnarnes höjd
öfver hafvet i denna trakt.
Platsen är allt annat än inbjudande. Marken är så godt
som öfver allt, där fasta berget ej går i dagen, täckt af lösa
stenar. Snödrifvor, af hvilka de flesta torde kvarligga året om,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
